Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig af Harald Blåtand hans dotter till äkta samt en hjelphär mot
sin farbroder, af hvilken han nu ville utkräfva sitt fädernearf.
Stigen i land på Svealands kust, öfvergafs han af Danskarne, men
drog likväl Svearne till möte; på Fyrisåns östra strand eller
Fy-risvallarne kom det till en förtviflad kamp, i hvilken Styrbjörn
stupade med större delen af sin här, omkr. 982. Derefter fick
konung Erik tillnamnet Segersåll.
Detta nederlag krossade ingalunda Jomsvikingarnes makt. Ej
långt derefter inblandade de sig i Danmarks inre strider och
understödde den danske konungasonen Sven Tveskägg emot hans
fader, Harald Blåtand, som slutligen stupade i striden. Derpå
firades enligt sagans berättelse ett stort arföl på en gång efter
Harald Blåtand och efter fadern till Jomsvikingahöfdingen Sigvalde
jarl. Der aflade Sven Tveskägg och jarlen, när de drucko till
sina fäders minne, hvar sitt manliga löfte, den förre att eröfra
England, den senare att öfvervinna den mäktige Håkon jarl i
Norge. Vi skola se, att konung Sven slutligen höll sitt löfte;
Sigvalde jarl deremot drog väl med sina Jomsvikingar till Norge
och drabbade samman med sin fiende i Hjörungavåg *), men flydde
midt under striden, lemnande segern åt Norrmännen.
Genom Sven Tveskäggs tronbestigning fick hedendomen åter
öfverhand i Danmark, och de kristne förföljdes med hätskhet.
Men Sven fick ej länge njuta af sin seger, ty han anfölls snart af
Sveakonungen Erik Segersäll och förjagades från sitt land. Då
begaf han sig ut i vikingafärd och förnyade Danskarnes forna
härjningar i England, men lät för denna gång nöja sig med att
af Angelsachsarne utkräfva stora penningsummor eller s. k.
da-nageld. Under tiden afled Erik Segersäll (omkr. 992) och
efterträddes af sin son, Olof Skötkonung 2). Med honom ingick Sven
Tveskägg förlikning, återfick sitt fädernerike och förmälde sig med
konung Olofs moder, Sigrid. Denna drottning, som för sin
stolthet kallades Storråda, blef såsom enka eftersökt af månge friare.
Tvänne småkonungar, som i detta ärende besökte henne, lät hon
i sitt öfvermod innebränna. Slutligen antog hon den norske
konungen Olaf Tryggvessons giftermålsanbud, men då denne skymfade
henne, för det hon ej ville öfvergå till kristendomen, svor hon
honom ett dödligt hat, och efter sin förmälning med Sven
Tveskägg anstiftade hon emot Olaf ett förbund emellan sin man, kon-
’) En vik på Norges vestra kust, ej långt från Stat-udden.
2) Kanske rättare: Skottkonung (d. v. s. Skattekonung).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
