Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lydregenter. Desse, som voro kristne, styrde landet i fred och
till folkets belåtenhet.
De tre nordiska rikena efter 1000.
Kristendomens införande.
Efter slaget vid Svolder herskade fred och sämja mellan
Nordens riken i 15 år, hvarunder kristendomen fick allt mer insteg.
Sven Tveskägg blef under sina krigståg i England omvänd till
kristendomen, och genom engelske lärare kristnades småningom de
danska öarna och Skåne. Afven Olof Skötkonung antog den
kristna tron; hans gemål var förut kristen, och då den tyske
biskopen Bruno till honom öfverskickade kristne lärare, lät han döpa
sig, och en stor hop följde hans föredöme. Detta skedde omkr.
1007, troligen vid Husaby i Yestergötland, och i detta landskap
vann kristendomen först utbredning och stadga. Afven till
Sverige kommo lärare från England, bland hvilka den märkligaste
var den helige Sigfrid, som i lång tid med framgång förkunnade
kristendomen i Värend och Yestergötland.
Under Erik Segersälls regering hade Sveavälde varit det
mäktigaste bland Nordens riken. Men hans son, Olof Skötkonung,
var ej lika kraftfull och krigisk, utan satt mest hemma i sitt land
och höll ett präktigt hof, omgifven af skalder och vittre män,
och lät Sveriges skattländer i öster gå förlorade. Samtidigt
härmed började Danavälde uppstiga till allt större makt genom stora
eröfringar i England. Dessa föranleddes närmast genom det s. k.
Danamordet (1002), då en stor mängd Danskar midt under freden
svekfullt öfverfölls af Angelsachsarne och mördades. Till hämnd
för detta nidingsdåd ansattes England värre än någonsin af
nordiska krigareskaror, och slutligen lyckades Sven Tveskägg att
er-öfra hela landet och fördrifva det gamla konungahuset. Men då
han kort derpå (1014) afled, upplågade striden på nytt emelian
hans son, den 18-årige Knut, och den angelsachsiske prinsen
Edmund Järnsida. Vid dennes snart inträffade död erkändes
Knut utan motstånd såsom konung öfver hela England, hvarmed
han efter sin äldre brors död förenade Danmarks krona. Den
klokhet och kraft, hvarmed han styrde sina båda riken,
förskaffade honom tillnamnet den store. Efter att hafva betryggat sitt
välde i England, vände Knut den store sin uppmärksamhet till
Norden, der hans inflytande samtidigt lidit afbräck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
