Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lifvad af fromt nit beslöt konung Erik att omvända de
hed-niske Finnarne till kristendomen. Enligt tidens sed drog han med
härsmakt till sitt omvändelseverk; och då Finnarne ej ville
öfver-gifva sina fäders tro, bekämpade han dem i öppen strid och nöd«
jagade de besegrade att låta döpa sig och emottaga kristne lärare.
Detta tilldrog sig omkring 1157, sannolikt i Finlands sydvestra del
eller Abo län. Konungen återvände derpå till Sverige, men
qvar-lemnade svenske nybyggare och prester, deribland biskop Henrik,
hvilken dock snart föll ett offer för sitt nit, i det han dödades
af en nyomvänd Finne, som hyste agg till honom. Under de
följande 80 åren fick det svenska nybygget i Finland så godt som
sköta sig sjelft utan hjelp från moderlandet; det hade sin
medelpunkt i Abo, der en stad och ett fäste uppstodo och der snart
ett biskopsstift bildade sig.
Återkommen till Sverige föll konung Erik snart ett offer för
ett lömskt öfverfall. Han satt en dag i allsköns ro och afhörde
messan i Östra A ros* kyrka, då det kom bud, att. en fiendtlig här
var i antågande. Erik ville dock ej afbryta gudstjensten; först
sedan denna var slutad, gick han med en ringa hop sina fiender
flMtill mötes, men föll i deras händer och halshöggs, 1160. På den
plats, der hans blod flöt, skall en klar källåder hafva uppsprungit
ur jorden, och det blef en sägen, att underverk skedde vid hans
graf. I folkets ögon var han en helig man eller ett helgon och
dyrkades under hela den katolska tiden såsom Erik den helige,
Sveriges skyddshelgon. På hans dödsdag (den 18 Maj)
firades årligen en högtidlig åminnelsefest, den s. k. Ersmessan, och
hans qvarlefvor nedlades längre fram i ett dyrbart silfverskrin.
Hans fana ansågs bringa seger åt den här, bland hvars leder hon
svajade; de dyraste eder aflades under åkallande af »Gud och
Sankt Erik konung».
Erik den heliges banéman, danske prinsen Magnus
Henriksson, som var en ättling af Inge d. ä., fick ej länge njuta frukterna
af sitt dåd. Öfverallt i Svealand reste sig folket till hämnd; till
Svearne slöto sig äfven Östgötarne under Karl Sverkersson, och
den förenade hären öfvervann i närheten af Upsala
troninkräktaren, som sjelf stupade i striden, 1161. Svear och Götar hade
således förenat sig i att hämnas Erik den heliges död; öfver hans
graf räckte de hvarandra handen till endrägt, och äfven Svearne
valde Karl Sverkersson till konung. Han var den förste konung
i Sverige, som burit det ärorika namnet Karl, men det oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
