Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelte, statsklok och rådig, samt derjämte en utmärkt skald; men
han var tillika hersklysten och hård och fick deraf tillnamnet
Hårdråde. Hela hans regeringstid var uppfylld af fejder,
framkallade af hans krigslystnad. Först sökte han vinna Danmark
och förde med dess konung Sven Estridsson ett 16-årigt förödande
krig. Derpå ville han återupplifva Nordens herravälde öfver
England och utrustade en stor flotta emot konung Harald Godwinsson
i England. Sedan han landat i Northumberland, anfölls han
oförberedd af den engelska hären vid Stanfordbro; Norrmännen ledo
IMtt afgörande nederlag, och Harald Hårdråde stupade efter lysande
tapperhetsprof, 1066.
Detta slag hade vigtiga följder både för England och för
Norge. Det försvagade i bög grad den engelska hären och
möjliggjorde derigenom Vilhelm ErÖfrarens seger vid Hastings s. å.
och den derpå följande normandiska eröfringen af England. Och
hvad Norge beträffar, så behöfde landet en lång fredstid för att
hemta sig efter det svåra nederlaget. Också var Haralds son och
efterträdare 01 af en fredsälskande man, som egnade sig
uteslutande åt landets inre utveckling; deraf fick han tillnamnet Kyrre*
d. v. s. den stilla. Han var en stor vän af kyrkan och inrättade
de första fasta biskopsstift i Norge; han befordrade ock handel
och näringar, inrättade Bergen till köpstad och införde
gillevåsen-det1).
Med Olafs son Magnus fick Norge åter en krigisk konung.
Först vände han sig mot de skotska öarna, hvilka sökte
undandraga sig det norska väldet, och lade dem åter under Norge. På
detta tåg antog han den skotska klädedrägten, kort rock utan
benkläder, och kallades derför Barfot. Hans krig med konung Inge
i Sverige är redan omtaladt. Derpå ville han återupplifva
Norrmännens forna välde på Irland och eröfrade en del deraf, men
råkade ut för ett fiendtligt bakhåll och stupade mot Irerne, 1103.
Nu blefvo .Magnus Barfots tre söper samkonungar. Den andre
af bröderne, Sigurd, var hugstor och ärelysten; han drog med
en ståtlig flotta i korståg, kom till det Heliga Landet och
kämpade der mot de otrogne. I Norge hade under tiden hans broder
Eystein fört en landsfaderlig regering, äfvensom på fredlig väg
vunnit Jämtland. Sigurd, som efter sitt besök i Jerusalem fick
tillnamnet Jorsalafare, öfverlefde sina bröder; han satt för det
*) Gillena voro ett slags föreningar för sällskaplig glädje, gemensam hjelp,
välgörenhet och gudaktighet; de hade egna lagar, som kallades skrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
