Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro fr&n böljan Ao/tjenstemän, men fingo, liksom rådet i sin helhet,
snart en sjelfständig ställning såsom rikets högste embetsmän.
Jämte de t vän ne maktegande stånden uppväxte i tysthet ännu ett
tredje, det borgerliga i köpstäderna. Efter de tyska städernas
före-döme erhöllo våra städer till styresmän borgmästare och rådmän, och
de betydligare bland dem, såsom Visby, Stockholm, Söderköping, hade
sina egna lagar. Af Sveriges städer stod Visby på höjden af rikedom
och makt såsom herskarinna öfver hela östra Europas handel; dernäst
voro Stockholm och Kalmar, Söderköping och Lödöse de vigtigaste
handelsstäderna. Någon viss residensstad för konungen fanns ännu ej:
han uppehöll sig mest på Visingsö och Stockholms slott, på Upsala,
Alsnö, Håtuna m. fl. kungsgårdar.
Landets utseende förändrades småningom, i det att skogarne
uppröddes, och vattenståndet sjönk. Åkerbruk och bergsbruk blefvo
hufvudnäringar; jorden började få större värde och uppskattas i
penningar. Byar uppstodo på de fruktbara slätterna, bergslag i de
malmrika trakterna. Kyrkor byggdes i stor mängd; här och der reste sig
en ansenligare .herregård, en kungsgård eller ett kloster.
Den andliga odlingen tillhörde hufvudsakligen kyrkan. Skolor
funnos vid domkyrkorna och i klostren: här undervisades i latinska
språket samt i kyrkobruken. De som ville förvärfva högre bildning
be-gåfvo sig till utländska läroanstalter; i synnerhet var universitetet i
Paris flitigt besökt af Nordbor. Latinet var de lärdes språk öfver hela
Europa; på detta språk skrefvos till och med konungarnes bref och
förordningar, rättshandlingar o. s. v. Bland nordiske författare i denna
tid, som skrifvit på latinska språket, är ingen märkligare än klerken
Saxo Grammaticus (f i början af 1200-talet), hvilken på Absalons
uppmaning författade en utförlig dansk historia.
Det fanns dock äfven en inhemsk odling i Norden, och denna var
ett arf från den hedniska forntiden. Det gamla norröna språket
förgrenade sig från Medeltidens början i tre särskilda tungomål: i Norge
och på Island bibehöll det sig temligen oförändradt, men i Sverige och
Danmark utvecklade sig derur skilda språkarter. Af runstenarne restes
de fleste under detta tidehvarf. Men äfven större skriftliga
uppteckningar skedde, och de vigtigaste bland dessa äro de gamla lagarne,
af hvilka de fleste upptecknades i slutet af tidehvarfvet. De svenska
landskapslagarne voro Uplands-, Helsinge-, Vestmanna-, Södermanna-,
ÖstgötaGuta-, Vestgöta-, Värma-, Närikes- och Smålandslagen, men
af dessa finnas de tre sist nämnda ej mer i behåll. Under denna
tidrymd diktades äfven en mängd folksånger, kämpavisor och
helgonsagor (legender) m. m.
Men allt detta öfverträffades vida af hvad som frambragtes på
Island. På denna aflägsna, ödsliga och fattiga ö uppblomstrade en
rik literatur på det norröna språket. De äldste isländske författare
voro presterne Are frode1) och Sämund frode, hvilka lefde i förra
hälften af 1100-talet och skrefvo historiska berättelser eller sagor. De
!) Frode —yis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
