Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och konungen begagnade nu tillfallet att söka återfå makten. Han
ville göra sig till förmyndare för Bo Jonssons enka och barn, för
att derigenom kunna förfoga öfver dennes stora besittningar; han
säges äfven hafva åsyftat en indragning af adelns gods. Men Bo
Jonsson hade utnämnt tio af de mäktigaste männen i riket till
verkställare af sin yttersta vilja; och desse ville ej släppa hans
besittningar ur händerna, utan vände sig, då de ansattes af
Albrekt, till regentinnan i Norge och Danmark, MftfgJUfttft, med
anhållan om hjelp.
I grannrikena hade under tiden vigtiga förändringar
inträffat. Ar 1375 afled konung Valdemar Atterdag i Danmark;
och då hans ende son var död före fadern, så valde Danskarne
till konung hans dotterson, den 5-årige Olof, son af konung
Håkan och drottning Margareta. Under hans minderårighet
förestods regeringen af hans kloka och kraftfulla moder. Redan 1380
dog konung Håkan, sörjd och saknad af Norrmännen, hvarpå Olof
i kraft af arfsrätt hyllades äfven såsom Norges konung. Margareta
blef sin sons förmynderska äfven i Norge, och hon började snart
UJ2 arbeta på att förvärfva åt honom äfven Sveriges krona. Hennes
planer ledo väl en svår stöt, då konung Olof plötsligt afled 1387,
hvarmed den gamla Folkungaätten utslocknade på
mans-sidan; men hennes anseende var så stort, att hon ntan motstånd
hyllades både i Danmark och i Norge såsom rikenas »fullmäktiga
fru och husbonde» d. v. s. såsom regentinna.
Margareta var den enda, som förmådde hjelpa de svenske
herrarne mot Albrekt och Tyskarne; de måste derför i sin nöd
ej blott erkänna henne för Sveriges regentinna, utan ock
upplåta åt henne en god del af Bo Jonssons besittningar, 1388.
Härigenom kom större delen af landet genast i hennes händer. Men
konung Albrekt for öfver till Tyskland och återkom snart med
en stark tysk krigshär, med hvilken han trodde sig vinna en lätt
seger öfver »kung byxlös», som han hånande kallade Margareta.
Hon skickade honom till mötes en dansk-norsk här, till hvilken
slöt sig en svensk styrka under marsken Erik KättiUson (Puke),
och de fiendtliga härarne stötte på hvarandra i närheten af
Falköping. Albrekt betedde sig oklokt, hans tnnga rytteri fastnade
i ett kärr, Tyskarne ledo ett fullkomligt nederlag och Albrekt
sjelf blef jämte sin son tagen till fånga, 1389 (febr.). Nordens
tre banér hade här första gången svajat vid sidan af hvarandra,
och följden blef främlingarnes förjagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
