Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utverkade han påfvens tillstånd till inrättande af en högskola i
Köbenhavn, hvilken ock kora till stånd 1479.
Sten Sture d. ä. och Hans.
Konung Kristiern I hade med sin drottning, den statskloka
Dorotea, två söner, Hans och Fredrik. Då fadern dog 1481,
delade de båda bröderne herraväldet öfver Slesvig och Holstein,
men i Danmark blef Hans ensam konung. I Norge deremot
mötte han motstånd, ty Norges mäktiga presterskap var fiendtligt
sinnadt emot Danmark och sökte hjelp hos Sten Sture. Men då
Norrmännen lemnades utan understöd från Sverige, så läto de
förmå sig på ett möte med Danskarne 1483 att antaga Hans till
Norges konung. Vid detta tillfälle måste Hans underskrifva en
handfåstning, som betydligt utvidgade stormännens makt på
konungens bekostnad. Samma handfästning erböds nu äfven Sveriges
herrar, i fall de ville förnya unionen, och detta anbud kunde de
ej motstå, utan valde Hans till Sveriges konung på ett möte i ^
Kalmar 1*483. Handfästningen, som nu under namn af Kalmar e
recess antogs äfven för Sverige, förpligtade konungen att rätta
sig efter rådet både vid läns bortgifvande och vid nya rådsherrars
antagande samt att styra sina riken genom friborne inländske
män och ej »draga dem någon vanbörding öfver hufvudet»; adeln
fick rättighet att befästa sina gårdar och kunde der neka sjelfve
konungen inträde. Bröte konungen sin ed, så egde undersåtarne
rätt till väpnadt motstånd.
Ehuru Sten Sture sjelf varit med om det beslut, som fattades
i Kalmar, förstod han dock att i 14 år hindra verkställigheten
deraf. Derigenom och af andra skäl kom han på spänd fot med
de mäktigaste herrarne, såsom ärkebiskopen, Arvid TroUe, Ivar
Axelsson (Tott) m. fl. Den sist nämnde, som innehade Gotland,
Öland samt flera slott och län i landet, uppförde sig såsom en
sjelfständig furste, dref sjöröfveri i Östersjön och trotsade
riksföreståndaren. Slutligen kom det till öppen strid, och Sten Sture
bemäktigade sig alla hans besittningar — utom Gotland, ty här
förekoms han af konung Hans, till hvilken Ivar öfverlemnade Ön,
1487. Nu blef förhållandet emellan Sten Sture och konung Hans
fiendtligt, och emellan riksföreståndaren och svenska rådet växte
spänningen under ömsesidiga beskyllningar — till dess det ryska
kriget föranledde en öppen brytning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
