Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Hans var en förståndig och välvillig herre, som
bemödade sig att uppfylla sina pligter och försona partierna. Han
ville ställa alla till freds, men lyckades ej göra någon i lag, ty
Svenskarne kunde ej glömma, att han med vapenmakt eröfrat
Sveriges krona. Missnöjet gaf sig luft, då en olycka tillstötte för
konungen. Han beslöt nämligen att i förening med sin broder
Fredrik kufva de frisiske bönderne i Di tm ar sk en l), hvilka länge
trotsat herrar ne och värnat sin frihet bakom sina dammar och
grafvar. En holsteinsk riddarehär inryckte i Ditmarsken och
möttes af bönderne nära Hemmingstedt vid en trång genomfart,
om-gifven af vattenfyllda grafvar. Här uppstod snart trängsel och
förvirring i den stora hären, som ej kunde fritt röra sig, denna
led ett fullkomligt nederlag, och sjelfva danebrogeii gick Jföi*lora$
i slaget, 1500.
Yid underrättelsen om konungens ofärd i i)itnt£rskei&: -bSrjifdé
de missnöjde i Sverige röra sig. Själen i den resning, som nu
förbereddes, var doktor Hemming Gad, utvald biskop i
Linköping, en man af lysande själsgåfvor, lärd och vältalig, statsklok
och snarrådig, men tillika lidelsefull och hersklysten. Han bar
ett glödande hat till Danmark och gjorde till sitt mål att upplösa
unionen. Det lyckades honom att försona de forne ovännerne,
Sten och Svante Sture, och att förena dem emot konung Hans.
Denne kom till Stockholm och sökte genom foglighet besvärja
stormen, men förgäfves: kort derpå ingingo Sturarne, Gad och
någre andre herrar ett förbund emot konungen och uppsade honom
tro och lydnad.
Upproret grep hastigt omkring sig i landet, och Sten Sture
blef för andra gången vald till riksföreståndare, 1501.
Konungen hade genast skyndat till Danmark att hemta folk och
anförtrott försvaret af Stockholms slott åt sin gemål, den ädla
Kristina af Sachsen. Snart såg hon sig innesluten af Svenskarne,
men försvarade sig hjeltemodigt i åtta månader och uppgaf slottet
först i den yttersta nöd, hvarpå hon qvarhölls i en lång
fångenskap. — Emellertid hade rörelsen från Sverige spridt sig till Norge,
men upproret qväfdes snart, sedan dess ledare, den mäktige Knut
Alfsson (af svenska slägten Tre Rosor), blifvit trolöst dödad af
Danskarne. Vid samma tid drog prins Kristiern med en flotta
till Elfsborg, eröfrade fästningen och hemsökte derifrån
Vester-götland. Småningom aftynade dock striden; drottning Kristina
’) Ditmarsken är det låga kustlandet vid Holsteins vestra kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
