Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jgHj 1600 sammanträdde en riksdag i Linköping, ocb här skulle
de fangslade herrarne dömas. Det nedsattes en domstol af 153
personer, och inför denna uppträdde Karl sjelf såsom åklagare
emot 8 af rikets råd och 5 andre herrar. De anklagades att hafva
drifvit förrädiska stämplingar emot riket och hertig Karl, att hafva
brutit emot Söderköpings beslut och fört främmande krigshär mot
fäderneslandet. Någre erkände sig skyldige, begärde och erhöllo
nåd; de öfrige dömdes till döden. Inga förböner, ej häller
knäfall och tårar af de dömdes hustrur och barn kunde beveka
hertigen. Sålunda afrättades på Linköpings torg riksråden Erik Sparre,
Ture Bjelke, Gustaf och Sten Banér samt krigsmannen Bengt Falk.
De gingo modigt till döden och bedyrade intill det sista sin oskuld.
Deras behandling var utan tvifvel för hård, de uppoffrades till
betryggande af landets framtida lugn. Längre fram afrättades
ännu en af de anklagade stormännen, den gamle Hogenskild Bjelke;
andre suto i fängelse, deribland ärkebiskop Abrabam; inånge gingo
i landsflykt, och deras egendom indrogs. Det var en tid af
tve-drägt och förföljelse.
Men Sverige var ej endast hemsökt af inre oro; den yttre
ställningen var jämväl bekymmersam och hotande. Från Polen
var ej annat än krig att vänta, och derför öfvergick Karl 1600
till Estland, lade detta land åter under Sveriges krona och intog
en god del af Livland, som dock snart gick åter förloradt.
Po-lackarne voro genom sitt förträffliga. rytteri öfverlägsne på öppna
fältet; deremot försvarade sig Svenskarne med framgång i
fästningarna. Så blef hela polska hären i tre månader uppehållen
framför borgen Volmar, som försvarades med lysande tapperhet
af de båda stridskamraterne, Karl Karlsson Gyllenhjelm, hertigens
naturlige son, och Jakob Pontusson de la Gardie. Till slut måste
de gifva sig fångne och höllos sedan i en långvarig och svår
fångenskap i Polen.
På återvägen från Estland besökte Karl Finland, uppehöll
sig der någon tid och vidtog kraftiga åtgärder till det förfallna
landets återupprättande: han afhjelpte allmogens klagomål,
straffade oredlige tjenstemän och stäfjade adelns sjelfsvåld. Derpå
återvände han hem land vägen norr om bottniska viken, och var
han den förste regent, som besökt dessa aflägsna bygder. Efter
hans återkomst sammanträdde en riksdag i Stockholm 1602. Nu
liksom vid Linköpings riksdag erbödo ständerna kronan åt hertig
Karl, men han tvekade, ty efter Sigismunds och hans barns af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
