Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom inre oenighet, tills Karl XI upphäfde dess forna myndighet.
Statsförvaltningen ordnades med strängt inre sammanhang först
af Axel Oxenstjerna, sedan af Karl XI; den förre gjorde henne beroende
af rådet, den senare af konungen. All enskild verksamhet i samhället
kom under statens och embetsmännens förmynderskap, och
embets-mannamakten åter samlades så mycket som möjligt på en punkt, i
hufvudstaden. En dylik samhällsordning plägar kallas centralisation.
Afven vid riksdagen hade embetsmännen mest att säga.
Riks-dagen gjorde under denna tid stora framsteg, den stadgades både till
sin befogenhet och till sin sammansättning. De fyra riksstånden å
allmän riksdag blefvo ansedda för svenska folkets ende laglige målsmän,
och andra slags möten, såsom utskottsmöten och landskapsmöten, kommo
efter hand ur bruk. Riksdagen fick allt större inflytande på rikets
angelägenheter; detta inflytande nådde sin höjd under Karl XLs
förmyndareregering, men derpå inträdde med Karl XLs envälde ett tvärt
afbrott för någon tid.
Bland de fyra riksstånden hade adeln genom riddarhusets
upprättande, genom sina lysande krigsbedrifter och dermed följande
belöningar ernått en för de öfriga stånden hotande öfvervigt. En stor del
af Sveriges jord kom i adelns händer såsom besittning eller förläning,
och denna egendom var till en god del skattefri; till alla betydande
tjenster egde adelsmän företrädesrätt, de egde att tillsätta prest der de
bodde, att hålla egna fängelser m. m. Giftermål emellan frälse och
ofrälse voro belagda med straff. Ännu större voro de företräden, som
tillkommo grefvar och friherrar: de utöfvade egen domsrätt, af dem
innehades rådsembetena, åt dem bortgåfvos de stora förläningarna
företrädesvis; de utgjorde sålunda en aristokrati inom sjelfva adeln.
Der-igenom väcktes afund och ovilja hos den talrika lägre adeln, som
derför förband sig med konungamakten och de ofrälse stånden till
högadelns störtande. Adeln tillväxte mycket hastigt i antal, mest
under Kristina och Karl XI: embetsmän och officerare adlades hoptals,
och dessutom invandrade en mängd adliga ätter från utlandet, mest
från Tyskland och Skotland. Genom det omåttliga adlandet förringades
adelskapets värde och anseende. — I spetsen för de ofrälse stånden gick
prest ers kap et, som egde större bildning än de öfriga och hade
utmärkte ledare. Afven borgareståndet fick allt mera betydenhet och
deltog med kraft i striden emot stormansväldet. Allmogen var den
samfundsklass, som mest led af adelns privilegier och hårdast
drabbades af de växande skattebördorna och de ständiga utskrifningarna;
hvartill kom, att adeln genom köp eller förläning af skatteräntor bragte
äfven de sjelfegande bönderne under sig och sökte beröfva dem deras
eganderätt. Allmogens borgerliga och politiska frihet var i fara oph
dermed en af grundvalarne för Sveriges samhällsskick. Det var Karl
XI, som återgaf svenska bondeståndet dess förra plats i eamhället.
Lefnadssättet bland allmogen fortfor att bevara fädrens enkla
seder; det bar prägeln af ärlighet, fromhet och oförderfvad kraft, men
äfven af våldsamhet, råhet och vidskepelse. Bruket af bränvin började
utbreda sig. Den mörka vantro, som yttrade sig t. ex. i trolldoms-
Odhner, Sver., Nor. och Danm. Historia. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
