Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två stora förbund, det Wien ska, till hvilka Österrike och
Ryssland hörde, och det Hannoverska, som var stiftadt af England
och Frankrike; och från båda sidorna ansträngde man sig nu att
vinna Sverige. Efter många underhandlingar och ränker beslöts
i rådet, att Sverige skulle tillträda den hannoverska alliansen;
men för säkerhets skull ville Horn hänskjuta saken till ständerna,
hvilka derför sammanträdde till riksdagen 1726—27. Efter nya
strider och intriger gillade sekreta utskottet det hannoverska
för-bundetT till hvilket Sverige alltså anslöt sig emot åtnjutande af
subsidier, 1727. Hufvudmännen för det holsteinska partiet,
riksrådeniFeUingk och Cederhjelm, anklagades för begångna förseelser
och störtades. Det holsteinska partiet var dermed sprängdt och
upplöstes snart alldeles; dessutom var Horn nog klok att genom
välgerningar draga sina motståndare på sin sida.
Arvid Horn pä’ höjden af makt. Hans inre styrelse.
Efter denna riksdag följde några år af endrägt och lugn, och
Sverige syntes gå en lyckligare framtid till mötes. Horn förde
statsrodret med klokhet och försigtighet; hans yttre politik var
sjelfständig och fosterländsk, och lians inrikes politik gicITat på
att försona partierna. Detta syntes ock hafva lyckats honom:
riksdagen 1731, då Horn var för tredje gången landtmarskalk,
aflopp stilla, och det gick i de flesta fall efter hans önskan. Men
vid samma tid lades grund till ett nytt motparti, som med
tiden blef ännu farligare än det gamla. Upphofsmännen dertill
voro någre medlemmar af det forna holsteinska partiet, såsom
riksrådet Karl Gyllenborg, presidenten Daniel von Höpken m. fl.
De ställde sig in hos konungen genom att gynna hans brottsliga
förbindelse med hoffröken Hedvig Taube, medan Horn öppet
ogillade densamma och derigenom ådrog sig konungens onåd. De
sökte äfven begagna sig af de utrikes förhållandena för att rubba
Horns inflytande. Den hannoverska alliansen, hvari Horn infört
Sverige, upplöstes inom kort, och spänningen emellan de europeiska
maktsjjia^ kom till utbrott, då det polska tronfölidskriqet (1733)
tofi sin början. FrankriEe sökte med all makt indraga Sverige i
detta krig, för att sysselsätta Rysslaud, och Horn var ej alldeles
obenägen för krig, men han fordrade säkerhet för, att Frankrike
hade allvar med sina löften, och uppehöll saken, till dess
ständerna hunnit sammanträda till ny riksdag 1734. En krigisk *■”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
