Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hufvudstaden; vid larmtrummans ljud skulle den lägre
befolkningen och gardet beväpnade samla sig, med deras tillhjelp skulle
hofpartiet göra sig till herre i hufvudstaden, fångsla rådets och
Hattpartiets ledare samt utlysa en ny riksdag. Men natten före
den utsatta tiden röjdes hela planen af en korporal vid gardet,
hvarpå Hattarne genast vidtogo omfattande försigtighetsmått,
besatte alla vigtiga punkter af staden och häktade en mängd
personer. Ständernas kommission kom snart hela sammansvärjningen
på spåren, hvarvid äfven tortyr användes, och slutet blef, att
grefve Brahe, baron Horn samt sex underordnade enligt
kommissionens dom halshöggos, hvarjämte ett stort antal personer
ådöm-des lindrigare straff; två af hufvudmännen hade i tid räddat sig
genom flykten. Sjelfva drottningen var nära att blifva antastad
af de förbittrade Hattarne, men man nöjde sig med att låta
pre-sterne till henne frambära en skarp förmaning. Konungen afgaf
till ständerna en skriftlig förklaring, att han varit förledd af onda
rådgifvare, och måste godkänna en af ständernas utskickade
föreläst akt, af innehåll, att, om han fortfore i sitt förra uppsåt,
skulle ständerna skilja honom från kronan. Till yttermera visso
beröfvades honom nu den lilla återstoden af kunglig makt, och
redan förut hade ständerna medgifvit rådet att begagna en kunglig
namnstämpel i stället för konungens underskrift, när denna
vägrades. Sålunda ändade detta illa ledda revolutionsförsök med
hof-vets förödmjukelse och konungamaktens ytterligare förnedring, 1756.
Pommerska kriget och Hattarnes fall.
Redan under loppet af riksdagen 1755—56 utbröt det stora
europeiska krig, som kallas det sjuåriga. Sverige var i början
neutralt och utrustade tillsammans med Danmark en eskader för
att skydda de båda staternas sjöfart; men snart sökte Frankrike
indraga Sverige i kriget under löften om stora subsidier och
Pom-jiinerns återvinnande. Efter mycken tvekan beslöt rådet på eget
pevåg och mot konungens önskan att förklara Preussen krig,
fastän tillgångar saknades, och fastän regeringsformen föreskref
ständernas samtycke vid anfallskrig. Sverige sällade sig alltså
till Fredrik den stores många fiender, men skördade deraf hvarken
vinst eller ära. Under loppet af fem år deltog Sverige i sjuåriga
kriget med en fältarmé af omkr. 15,000 man; flere generaler
försökte sin lycka, deribland A. Ehrensvärd, men föga uträttades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
