Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mått Danskarne att skilja sig från förbundet, 1801. Derpå visade
sig den engelska flottan utanför Karlskrona, för att tvinga äfven
Sverige till eftergifvenhet, man beredde sig på ett anfall — då
underrättelse kom, att kejsar Paul blifvit mördad, och att hans
efterträdare, Alexander, ville förlika sig med England. Nu
upphörde alla fiendtligheter, och sedan Ryssland gifvit efter för
Englands fordringar, måste Sverige göra sammalunda. Genom dessa
händelser upplöstes Sveriges förbindelse med Ryssland; de båda
monarkerne, ehuru svågrar, betraktade hvarandra med misstroende
och retade hvarandra genom allahanda onödiga småtvister.
Sverige indrages i krigen mot Napoleon.
Den franska republiken egde ej länge bestånd; efter svåra
inre skakningar och partistrider öfvergick makten i Napoleons
kraftfulla hand, och den nye herskaren, omättligt ärelysten och
enväldigt förfogande öfver alla Frankrikes krafter, hotade snart
Europas säkerhet och lugn. Gustaf Adolf hade i början närmat
sig Napoleon, för att i honom ega ett stöd emot England. Men
han omstämdes helt och hållet under det långa besök, som han
med sin gemål gjorde hos sina slägtingar i Baden 1803—4. Han
omgafs här af en mängd franske emigranter, som smickrade honom
och uppretade honom mot Napoleon, och hans ovilja mot denne
stegrades till afsky, då Napoleon lät på Badens område gripa och
derpå aflifva hertigen af Enghien, den siste ättlingen af slägten
Condé. Från denna stund svor han Napoleon ett oförsonligt hat,
han ansåg honom för mensklighetens afskum, ja för sjelfve antikrist,
och trodde sig i honom igenkänna det vilddjur, som omtalas i
Uppenbarelseboken. All diplomatisk förbindelse med Frankrike
afbröts, och konungen tänkte ej på annat än att bringa Europa
i harnesk mot Bonaparte. Han närmade sig Napoleons fiender,
England och Ryssland, och återkommen till Sverige i början af
år 1805, slöt han sig till den stora koalition, som nu bildade
sig emot Napoleon. Gustaf Adolf öfvergick alltså på hösten s. å.
med svenska trupper till Pommern, men förspillde tiden med
allahanda personliga tvister, och då han ändtligen framryckte mot
Elbe, var det för sent: Napoleon hade redan hunnit slå Österrikare
och Ryssar vid Austerlitz samt tvungit Österrike till fred. Gustaf
Adolf drog sig derför med större delen af sin här tillbaka till
Pommern och återvände (1806) till Sverige, i samma ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
