Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäfves gjordes flera spridda landstigningsförsök af svenska trupper
i södra Finland, förgäfves höll Sandels med sin lilla hop ännu
stånd i Savolaks och slog den femdubbelt starkare fienden vid
Virta bro*) — den finska hufvudstyrkan var nu så försvagad
genom de 80 strider, hon utkämpat, så medtagen genom frost och
svält, brist och sjukdomar, att hon måste genom stilleståndet i DOV.
Olkijoki (nov. 1808) utrymma Finland och draga sig tillbaka till 1808
Torneå.
Medan denna förtviflade kamp fortgick i Finland, hade
ingenting af vigt timat på de öfriga krigsteatrarne. De franska
hjelp-trupperna i Danmark drogos snart derifrån, emedan Napoleon
be-höfde dem på annat håll. Vid norska gränsen förlamades
krigs-rörelserna å ömse sidor genom brist och elände och afstannade
slutligen helt och hållet genom en vapenhvila. Men då vintern
kom och dref Englands flottor från de nordiska farvattnen, beslöto
Ryssland och Danmark att rikta ett afgörande slag mot Sverige.
I febr. 1809 stodo Ryssarne i begrepp att på tre olika vägar
intränga i det egentliga Sverige; en dansk här beredde sig att öfvergå
Sundet, och den norska armén stod på väg att infalla i Sverige.
Kejsar Napoleon förklarade, att han öfverlemnade Sverige åt ry6ke
kejsarens behag och ej hade något emot, att det delades emellan
Ryssland och Danmark. — Sverige syntes gå en säker undergång
till mötes.
Men ännu var ej sista timmen slagen för gamla Sverige,
ännu höll försynen sin skyddande hand deröfver. Allt ifrån det *
pommerska kriget hade man insett konungens oduglighet och
rådslagit om medlen att aflägsna honom från tronen. Nu, då landet
stod på afgrundens rand och Gustaf Adolfs beteende blef allt
vanvettigare, voro alla fosterlandsvänner ense om, att konungens
afsättning vore enda utvägen till Sveriges räddning. Hufvudmännen
för denna plan voro någre högre officerare, såsom anföraren vid
vestra arméns högra flygel, Georg Adlersparre, Finlands hjelte
Adlercreutz, general Skjöldebrand, major Anckarsvård, hvilken for
såsom budbärare mellan Stockhom och vestra armén, m. fl.
Adlersparre tog första steget och lät sina trupper sätta sig i marsch
mot hufvudstaden. När underrättelsen härom nådde Stockholm,
beslöt konungen att tillgripa penningar ur banken samt med sin
familj begifva sig till södra armén. Denna resa måste hindras,
Nära Idemalmi i norra Savolaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
