Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. Nyare tiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den franska revolutionen och Polackarnes resning mot Ryssland
s. å. följdes med varmt deltagande af den svenska allmänheten,
så uppkom på detta sätt en söndring emellan konungen och folket,
och den förre miste snart sin gamla folkgunst. Nya
oppositions-tidningar framträdde, såsom Aftonbladet och Dagligt Allehanda.
Det liberala partiets hufvudsträfvande under de följande 35 åren
blef att upphäfva ståndsfördelningen vid riksdagen och ombilda
sjelfva representationssättet. Redan 1809 års konstitutionsutskott
hade framlagt ett förslag till en dylik ombildning, men sedan hade
frågan blifvit undanskjuten, och man inskränkte sig länge till’att
i de gamla stånden upptaga nya samhällsklasser, t. ex. målsmän
för universiteten och för bergsbruken. Men 1830 utgåfvo de
liberala åsigternas ypperste förkämpar, friherre Anckarsvärd och
Johan Gabriel Richert, ett förslag till representationsreform, hvilket
gaf ny fart åt nämnda sträfvanden. Denna angelägenhet blef
också en hufvudfråga vid riksdagen 1834—35, och flera förslag
framställdes, ehuru utan frukt. RIksdagsoppositionen hade nu fått
nya krafter, särdeles inom borgareståndet, der bruksegarne Vcern
och Petré förde dess talan och drogo flertalet på sin sida. —
Under loppet af år 1834 utbröt den svåra £ofem-farsoten och härjade
våldsamt i större delen af riket.
Under de år, som följde efter sist nämnda riksdag, tilltog
spänningen emellan regeringen och det liberala partiet, och det
senare började nu rikta häftiga anfall äfven mot konungens person
och närmaste omgifning. Regeringen tillgrep först strängare
åtgärder; den kraftfulle bofkansleren August von Hartmansdorff
förfor med mycken skärpa mot tidningspressen, och den talangfulle
publicisten Crusenstolpe dömdes för lasteligt tal mot konungen till
fästningsstraff. Härigenom uppkom 1838 i hufvudstaden en stark
jäsning, som gaf sig luft i flera pöbelupplopp och nödgade regeringen
att aflägsna Hartmansdorff samt lemna tidningarna i fred.
Emellertid förblef stämningen bland de liberale retad, och en storm drog
sig samman öfver regeringen till nästa riksdag, som
sammanträdde i jan. 1840. Oppositionen var nu mäktigare än någonsin
hos adeln samt i borgare- och bondestånden, och äfven i
preste-ståndet fick densamma en skicklig målsman i Johan Henrilc
Tho-mander. Man försökte tvinga den gamle konungen att afsäga sig
regeringen, och konstitutionsutskottet, som hade Anckarsvärd till
ordförande, ställde konungens rådgifvare för begångna olagligheter
under åtal för riksrätt; ministären hade dock redan dessförinnan tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
