Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Sjunde kapitlet. - Columbus fattar tycke för Charlie. — Kalkbergets hemlighet. — En kannibalfest. — En vit man hos de svarta. — Installerande av rekryter. — Charlie har ett förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlade där inne, åtskilliga bland dessa beväpnade
och målade samt för övrigt utstyrda med det röda
strecket i pannan och med den vita triangeln på
bröstet. En större grupp bestod av tjugu till trettio
unga män och kvinnor utan några som helst yttre
utmärkelsetecken; dessa sutto hopfösta för sig själva
och föreföllo att vara ytterligt förskrämda.
Columbus igenkändes snart, sittande vid en eld
tillsammans med några av de äldre männen och i
likhet med alla andra utom de nyssnämda unga
männen och kvinnorna sysselsatt med att äta. Morton
kände sig plötsligt häftigt fattad vid armen, och
Browns stämma viskade hest i hans öra:
»Det är kött, som de förtära - men vad för
slags kött?»
Morton ryste till vid den framställda frågan;
sanningen hade med ens stått klar för honom. Vad de
voro vittnen till var en kannibalfest De beväpnade
infödingarna hade just återvänt från ett krigiskt
strövtåg, och den darrande och förskrämda gruppen i en
vrå av grottan utgjordes av dödsdömda fångar.
En beklämmande känsla av fasa grep de vita vid
tanken på deras egen belägenhet och fara. De
befunno sig i en otillgänglig bergstrakt, omgiven av en
vidsträckt ödemark, och deras öde kunde sägas ligga
i händerna på ett femtio- eller sextiotal vilda
människoätare. Ej att undra på därför, att deras första
tanke var att i skydd av nattens mörker tyst smita
undan samma väg som de kommit, lämnande åt
vildarna att ostörda leva i sitt andliga mörker.
Deras medfödda oförskräckthet tog emellertid snart
åter ut sin rätt. För ögonblicket voro de situationens
herrar; med sina bakladdningsgevär kunde de, därest
så påfordrades, nedskjuta ett tjog vildar i hålan under
dem. Men trots all den fasa, scenen där nere ingöt
hos dem, syntes händelserna ännu icke rättfärdiga ett
väpnat ingripande från deras sida. Åtnöjande sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
