- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
70

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Nionde kapitlet. Innehållet i dagboken genomgås. — En intressant upptäckt. — Måhända ännu en överlevande av Leichhardts expedition. — Charlie framlägger ett nytt förslag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I detta ögonblick hördes ett klagande rop på långt
avstånd, och de båda männen vid elden rusade upp.
Ljudet liknade fullständigt den klagolåt, som de hört
inne i djungeln.

»Det här klarar ut en del av frågan», sade Brown.
»De svarta äro på återväg. Ge Columbus en spark
och låt honom möta dem.»

Morton följde strax tillsägelsen.
Kannibalhövdingen hörde ropen och besvarade dem, varefter han
begav sig i väg för att möta sina landsmän. Det
var tydligt, att han berättade för dem om den stora
katastrofen, som ägt rum under deras bortovaro, ty
helt plötsligt hördes ett samfällt, högljutt klagoskri.
Snart syntes Columbus åter, framträdande med sitt
sällskap i eldsljuset, en grupp av sex stycken vildar
med frånstötande skurkfysionomier. Det var
emellertid tydligt, att Columbus ingivit dem vederbörlig
respekt för de vitas makt och vrede, som han
tillskrev den olycka, som träffat deras stam. Alla sågo
även mycket ödmjuka och slagna ut.

Charlie, som väckts av sorlet utanför, kom ut ur
sitt tält och gav dem mat, varefter de gjorde upp en
eld litet avsides och slogo sig ned kring denna under
uppsikt av Columbus, som varnats för att låta dem
smyga sig bort under natten. Då samtliga vildar
voro obeväpnade och på detta sätt ställda under
direkt uppsikt, ansåg man sig icke behöva utsätta någon
vakt; vänner och forna fiender sovo lugnt utan att
på något sätt störas

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free