Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Elfte kapitlet. Fortsättning på Stuarts dagbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juni. — Jag skriver juni, ty såvitt jag kan
beräkna bör det nu vara denna månad. Då varken Kelly
eller Murphy är skrivkunnig, ha de under min sjukdom
ej kunnat hålla reda på datum. Infödingarna visa
sig mycket vänskapligt sinnade, och Kelly, som är
född i skogslandet inom södra delen av kolonien,
har förvärvat sig stort inflytande över dem,
företagsam som han är och dessutom fullt förtrogen med
sättet att använda deras vapen. Jag har gjort en tur
runt sjön; den är nära sextio mil i omkrets men
särdeles grund utom i den vik, vid vilken vårt läger
är uppslaget. Infödingarna ha meddelat mig, att den
vid vissa tider torkar ut med undantag för den djupa
hålan här bredvid. Vildarna ha kanoter, som äro
förfärdigade av bark och som de manövrera med stor
färdighet, stående upprätta i båten och stakande eller
roende sig fram med sina spjut. De känna icke till
några andra stammar, undantagandes en enda öster
ut, för vilken de synas hysa stor fruktan. För övrigt
äro de ett enkelt och stillsamt folk, som lever gott,
då det finnes god tillgång på fisk och vildfågel.
Kelly och Murphy ha gjort sig fullt
hemmastadda här, men huru annorlunda är det icke med
mig! När jag tänker på mitt eget folk och vet, att
jag är dömd att leva och dö bland vildar, fruktar
jag nästan för mitt förstånd. Därest icke någon
annan vit man kommer häråt, måste jag dö på denna
plats — och vem skulle väl ge sig ut i denna
förfärliga sandöken? Om blott doktorn levat, skulle vi
väl kunnat finna någon möjlighet att slippa härifrån,
men både han och våra hästar och sadlar och allt
äro uppbrända. — Vad gagnar det till att fortsätta
denna dagbok? Ingen människa kommer någonsin
att läsa den. Nej, jag vill bli en vilde, likadan som
alla här omkring mig, och glömma vad jag en gång
varit.
Juli. — Jag måste skriva, ty annars glömmer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
