Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tolfte kapitlet. Charlies äventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning, varifrån ljudet kom, och Billy frambesvor alla
tänkbara fasor. Lyckligtvis hade jag kvar ljuspaketet,
och vi behövde således inte vara i mörker.»
»Kändes luften förskämd?» frågade Morton.
»Det förnams en egendomlig fuktig lukt, men
ljusen brunno klart, och vi hade inga obehagliga
känningar. Tunneln var skapligt jämn under våra
fötter men tämligen låg, så att vi nödgades gå
nedlutade utom på ett och annat ställe, där vi hade
tillfälle att räta ut ryggarna. Ljudet hördes allt starkare,
och till sist blev Billy så besvärlig med sin
förskräckelse, att jag, när utrymmet tillät det, måste sätta ned
ljuset och ge honom en handgriplig avbasning.»
Brown och Morton brusto ut i skratt. Charlies
påhitt att nere i mörkret i en underjordisk gång helt
enkelt klå upp Billy för att sätta kurage i honom var
alltför originellt.
»Plötsligt kommo vi till ett ställe, där tunneln
delade sig, och ljudet hördes nu tydligt som ett
riktigt tjut från den ena grenen. Ingenting kunde
förmå Billy att följa med åt det hållet; han kastade sig
ned på marken och tog emot mina sparkar utan att
röra sig ur fläcken.»
»Var ni inte rädd att gå själv?» frågade Brown.
»Jag måste hålla skenet uppe», anmärkte Charlie
blygsamt. »Vi fortsatte utefter den andra grenen,
som snart nog började stiga och därvid visade sig
vara söndersplittrad och belamrad med stenbråte.
Slutligen efter åtskilligt krypande och andra
besvärligheter kommo vi upp till den plats, där ni funno oss.
Det var mörkt, när vi kommo dit, men jag förstod
av den friska luften, som mötte oss, att det måste
finnas några rämnor någonstans, som ledde till den
övre världen, och av lukten gissade jag mig till, att
vi kommit i närheten av den gamla grottan. Så
återvände vi ett stycke och lade oss ned att sova, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
