Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Fjortonde kapitlet. I Spinifexöknen. — Ankomst till sjön. — Kvarlevorna av en negerstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natten överraskade dem, medan de ännu befunno
sig i öknen. För sitt eget behov hade de tillräckligt
med vatten i sina säckar, men deras hästar nödgades
undvara såväl vatten som föda.
»Det här börjar se konstigt ut», sade Morton, då
de höllo på med att göra sig redo till uppbrott.
»Ja, och värre blir det, om vi icke lyckats komma
ur trasslet före nattens inbrott.»
De hade knappt hunnit sitta upp, förrän Billy och
Columbus höjde ett gemensamt rop, samtidigt med
att de pekade mot väster. En egendomlig mörk
massa syntes hastigt röra sig tätt över horisontens
linje och därpå plötsligt dyka ned och försvinna.
»Hurra!» ropade Brown. »Det är en svärm
duvor, som äro ute för att dricka. Sjön måste ligga där
borta.»
Upplivade av synen, gåvo ryttarna sina hästar
sporrarna, och djuren tycktes förstå lika bra som deras
herrar vad man hade att vänta i den nya
marschriktningen. Spinifexgräset började nu förekomma
sparsammare samt ersättas av annan växtlighet;
jordmånen, som förut varit sand, övergick i bördig,
chokladfärgad mylla, och längre fram utbredde sig en lång
rad av dyner, bevuxna med mitchellgräs och andra
närande örter.
Helt plötsligt och så gott som omedvetet hade
de passerat krönet av en nästan omärklig höjd, och
framför dem låg målet för deras förväntningar.
Påverkade av gemensamma känslor, stannade de för att
betrakta platsen, där den man, vars dagbok de nyss
läst, tillbragt så många och långa år i landsflykt.
Ett mera tilltalande sceneri torde ej kunnat
uppletas i det inre av Australien. Framför dem låg
utbredd en blå vattenyta, åtskilliga mil i längd. De
låga, svagt sluttande stränderna voro klädda med
saftigt gräs, som hölls friskt genom sugningen från sjön.
Väldiga coolibah-träd av jättelikt omfång och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
