Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Femtonde kapitlet. Columbus' slut. — Undersökning av grottan. — Stuarts grav. - Slutet av dagboken anträffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allesamman lågo snart försänkta i djup sömn;
man hade icke ansett nödigt att utsätta någon vakt,
då ingen fara rimligtvis kunde tänkas hota från de
stackars svarta borta vid kullen.
Fram mot morgonen vaknade Morton vid att
någon lätt vidrörde hans skuldra. Då han såg upp,
stod Charlie lutad över honom.
»Jag är säker på, att någon smyger omkring
lägret», viskade den unge mannen. »Jag har haft en
sådan där egendomlig förnimmelse, ni vet, av att
det inte står alldeles rätt till här på stället Det var
något ljud, liknande ett slag av en stör eller av en
käpp som brytes, som väckte mig.»
Morton reste sig i sittande ställning, såg sig
omkring och lyssnade. Allt föreföll fullkomligt lugnt
och fredligt. Eldarna hade brunnit ned, och endast
stjärnornas ljus upplyste svagt scenen. Vattenytan
utanför låg blank och återkastade som en spegel
bilden av den tätt stjärnbeströdda himlen. Icke ett ljud
hördes, icke ens någon nattfågels eller ands läte. De
båda männen lyssnade ansträngt under några minuter,
varefter Morton lågmält yttrade:
»Det måste ha varit inbillning, Charlie. Det kan
inte finnas någon annan i närheten än de där arma
satarna borta vid kullen.»
»Nej, det är inte inbillning», vidhöll Charlie. »Jag
är säker, på, att någon rörde sig här utanför, annars
hade jag inte väckt er. — Hör!»
Högljudda rop från infödingarnas läger trängde
plötsligt till deras öron. Morton rusade upp.
»Nu är f-n lös!» utbrast han, efter att ha lyssnat
några ögonblick. »Den där gamle Columbus är ute
igen i något kannibalärende. Se efter, om han ligger
där ute!»
Billy och Columbus plägade uppgöra en särskild
eld, vid vilken de lågo och vilade, hopkrupna så som
de svarta ha för sed. Uppskrämd av ropen, som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
