Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Femtonde kapitlet. Columbus' slut. — Undersökning av grottan. — Stuarts grav. - Slutet av dagboken anträffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär samtidigt med att måltiden avslutades
började de första solstrålarna lysa fram. Charlie och
Billy skickades att hämta hästarna, varjämte de
anbefalldes att flytta lägret till en träddunge på något
avstånd från sjön. Vidare skulle de flytta Columbus’
döda kropp till den plats, där offren för hans
stamfränders mordlystnad lågo samlade; där vore platsen
för honom också. För sin del begåvo sig Morton
och Brown åstad för att uppsöka grottan, i
förbifarten avläggande ett besök i vildarnas läger. Mordet
på Columbus var endast en akt av hämnd från
infödingarnas sida och borde alltså icke kunna inverka
störande på förbindelserna med dessa, av vilka man
hade att motse många värdefulla upplysningar.
De svarta visade ingen fruktan vid främlingarnas
ankomst till lägret, utan hälsade dem på det mest
vänskapliga sätt. Utan att förspilla tiden på fruktlösa
försök till samtal togo Morton och Brown omedelbart
itu med sina efterforskningar. Lyckan gynnade dem
redan i början. De hade utvalt två väldiga
klippblock, vilka tycktes bäst motsvara beskrivningen i
dagboken, och vid närmare undersökning påträffades
en mycket upptrampad gångstig, vittnande om att de
kommit på rätt spår. Efter att hava trängt sig
igenom den trånga öppning, som beskrivits av Stuart,
befunno de sig inne i grottan med den jättestora
figuren målad på väggen. Huru väl förberedda de än
voro på gestaltens skrämmande utseende, förmådde
de dock ej undertrycka en viss känsla av fruktan vid
dess åsyn, men samtidigt hade de fullt klart för sig,
att vad de sågo ej kunde vara ett verk av de nu
levande australiska infödingarna.
Någon rörelse bakom dem kom Morton att
hastigt vända sig om. En av de äldre vildarna hade
helt tyst smugit sig efter dem och stod där nu
endast några steg från dem. Då han märkte huru
Brown efter en första blick på den målade figuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
