- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
121

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Sjuttonde kapitlet. Fortsättning på dagboken. — En hopplös belägenhet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde vattendraget, därest det fortsatte tillräckligt långt
upp, flyta öster om öknen med det taggiga gräset.

Då Warlattas alltid plägade följa floden, kunde
jag icke förmå någon av infödingarna att följa mig.
Till och med Onkimyong hyste fruktan för vägen
i fråga. Föga aktande på mitt eget öde, begav jag
mig därför åstad ensam. Jag följde vattendraget ett
långt stycke och fann, att det var rikligt nog samt
att ett tydligt spår följde på sidan om detsamma.
Snart vek emellertid detta av, och då jag fortfarande
höll mig utefter floden, var spåret alldes försvunnet.
Jag vände därför om för att följa det vidare. Så
småningom ledde det mig till en sumptrakt med
högväxta teträd, kring vilken spåret fortsatte. Efter att
hava halvvägs rundat sumptrakten vek spåret ånyo
av och ledde bortåt några klippartier. Dessa, som
voro basaltartade, övergingo efter hand till att bilda
en sammanhängande ås, där jag fullständigt förlorade
spåret. Jag försökte gång efter annan att återfinna
det, men den skrovliga basalten sargade mina fötter,
och spåret kunde icke följas över klipporna. Det blev
nödvändigt för mig att rasta litet för att sköta om
mina fötter, och till all lycka fanns det gott om vilt
vid floden, vilken norr om sumptrakten åter blivit
fullt synlig. Jag beslöt mig nu för att åter följa
flodbädden uppåt, vilket jag även gjorde, tills den
slutligen utplånades i en ödemarksskog. På ett ställe
fann jag en del träd märkta, synbarligen av Warlattas.
Jag gjorde åtskilliga avstickare öster om flodbädden,
men möttes städse av tät, ogenomtränglig djungel.

»Stackars man!» utbrast Brown vid detta ställe i
anteckningarna. »Att tänka sig honom ha varit så
nära sin kamrat Murphy utan att dock kunna
sammanträffa med denne!»

»Väl kan jag fatta det omöjliga i att komma fram
över basaltklipporna», menade Morton, »men däremot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free