Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjuguförsta kapitlet. Lee-lee föres till sjön. — Charlie tillfrisknar. — Man lämnar på allvar sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yxans tillhjälp korset, som var uthugget i trädet vid
Hentigs grav.
De anlände kort efter mörkrets inbrott till
Lee-lees lagun och använde ett par timmar på att plocka
fram de många sällsamma saker, som så länge legat
hopsamlade därstädes. Följande morgon bröto de
upp i mycket god tid, väl vetande, att de måste
färdas långsamt, då halvblodet var fullständigt
främmande för ridkonsten. Läger slogs för natten i
sandöknen, och fram mot middagen följande dag mötte
de Billy, som kom med nya hästar. Han kunde
meddela, att Charlie nu var så gott som fullt
återställd samt att allt stod väl till i lägret vid sjön.
Sent på eftermiddagen, just som de fått sjön i sikte,
hörde de något rop bakom kavalkaden. Vändande
sig om, sågo de Lee-lee i full fart linka bortåt,
förföljd under högljudda skrattsalvor av Billy. Saken
förklarades med att Lee-lee, som nu för första
gången såg en större vattenyta, blivit så förskräckt, att
han tumlade ned från hästen och försökte löpa sin
kos. Han lugnade sig emellertid snart och följde
sedan sällskapet utan invändningar.
Charlie var uppe på benen, nästan lika kry som
någonsin förut, och välkomnade vännerna med en
god anrättning på fisk och änder. Lee-lee syntes
litet överraskad vid mötet med ännu en vit man, men
tog för övrigt allt, måltiden inbegripen, som ganska
naturliga saker.
På morgonen avlade de, åtföljda av Lee-lee, ett
besök hos de svarta. Den unge mannen, som blivit
sårad, repade sig snart, sedan Morton och Brown
åtagit sig skötseln av hans sår. Det visade sig snart,
att det fanns föga gemensamt i de båda stammarnas
språk med undantag för ett fåtal enstaka ord, som
användes nästan överallt i det inre av landet
Stammarna hade levat och dött generation efter generation,
omedvetna om varandras tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
