- Project Runeberg -  Ödemarkens hemlighet /
150

(1918) [MARC] Author: Ernest Favenc Translator: Richard Melander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -

Tjuguförsta kapitlet. Lee-lee föres till sjön. — Charlie tillfrisknar. — Man lämnar på allvar sjön.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Billy lastade av packhästarna och bundo dem
med sadlarna kvarliggande, vid några träd, eftersom
det icke fanns något bete på platsen.

Morton fortsatte söder ut under nära en timmes
tid utan att finna någon förändring i landskapet
Under återvägen tog han av korta stycken åt öster och
väster, men alltjämt utan att hava lyckats lösa gåtan
rörande den salta sjöns läge.

Brown hade haft samma otur, ända tills den
omisskännliga lukten av brinnande djungelved
träffade hans näsborrar, just som han stod i begrepp att
vända om.

»Det där kan inte komma från lägret», tänkte
han, »ty den smula vind, som blåser, kommer
norrifrån.»

Han red på och var inom några minuter framme
vid en öppen slätt — och där låg sjön framför
honom.

Ett brett bälte av slamm omgav som en
cirkelring ett genomskinligt vatten, på vars yta en mängd
vildfågel, däribland svarta svanor och vildgäss, summo
omkring. På sluttningen ned mot dyn växte ett
frodigt, kort gräs, och helt nära såg han uppkastad jord,
som antydde befintligheten av en av infödingar grävd
brunn. Han red fram dit och fann, att den innehöll
en riklig myckenhet vatten. Detta var visserligen
svagt saltaktigt, men borde dock duga för deras
hästar, då det i alla händelser var vad man kallar
»gott grundvatten.»

Han såg sig nu omkring efter elden, vars lukt
han nyss känt, och upptäckte snart, på kort avstånd
en rök, som ringlade uppåt från ett snår i djungeln.

»Kanske de där sex Warlattas», tänkte han. »De
bli kanske näsvisa, om de få se mig så här ensam.»

Han lossade geväret ur dess rem vid sadeln, lade
tyglarna om ena armen och red vidare framåt.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/odemarke/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free