Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Tjugusjätte kapitlet. Besök vid den södra salta sjön. — Inlandets framtid. — Falskt allarm. — Uppbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Billy, som förmåtts taga filten från huvudet,
försäkrade med bestämdhet, att det var Jinkarras de sett;
detta borde han bäst veta, som en gång, då han
var barn, blivit nattetid bortrövad av en sådan.
»Och hur kom du hem igen?» frågade Morton.
Billy började en lång harrang om hurusom han
en gång vaknat vid att finna sig gripen av en
kortväxt, luden man med röda ögon. Hans berättelse
slutade emellertid litet osäkert, i det att hans nästa
hågkomst gick ut på, att han befann sig hemma i
familjens läger, där han av sin moder trakterades med
häftiga slag med skaftet av en nulla-nulla. Han
framhärdade dock i sitt påstående, att det var Jinkarras
han sett och att dessa levde under jorden.
»Det skulle icke förvåna mig», utbrast plötsligt
Brown, »om denna legend rörande Jinkarras, vilken
är allmänt gängse i hela Centralaustralien, vore en
kvarlevande tradition, visserligen mycket förvanskad,
angående våra högt aktade gamla vänner
djävulsdyrkarna.»
»Inte alls osannolikt», menade Morton. »Och i
morgon ska vi ta närmare reda på de här Jinkarras.»
Före frukosten gick Charlie ut för att undersöka
marken, där han under natten sett figurerna; men
intet annat stod att upptäcka än några väldiga
stenblock, mot vilka han — det visste han med säkerhet
— icke avlossat något skott.
Morton var kort därefter på platsen och fann strax
anledningen till allarmet. Han ropade Charlie till sig
och utpekade för denne några spår på marken.
Detta är en typisk väg för klipp-kängurun»,
förklarade han, »med den skillnad blott, att askan efter
det avbrända gräset täckt spåren. Djuren ha under
natten sökt sig hit för att avbeta det späda gräset
på sluttningen av ravinen, vilket alltid spirar upp
strax efter ett regn. Några av dem ha förmodligen
hoppat omkring på stenblocken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
