Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma öfverens med mig om att vi för i dag
underskrifva den stora psykofysiologiska tesen:
Tänkandet är en funktion hos hjärnan.
Frågan blir då: tvingar oss denna sats med
logisk nödvändighet att uppgifva tron på
odödligheten? Nödgar den hvarje konsekvent
tänkare att uppoffra sitt hopp om ett lif efter
detta för hvad han anser vara sin plikt, då
det gäller att acceptera den
naturvetenskapliga sanningen i alla dess konsekvenser?
De flesta, som äro genompyrda af hvad
jag skulle vilja kalla naturvetenskapens
puritanism, torde känna sig förpliktade att
besvara frågan jakande. Om en medicinskt eller
psykologiskt tränad ung naturvetenskapsman
känner annorlunda, beror det antagligen på
den lifsåskådningens inkonsekvens, som de allra
flesta människor lyckligtvis besitta. Ena
stunden äro de naturvetenskapare, den andra
kristna eller hvardagsmänniskor med
lefnadslusten sjudande högt i barmen. När de på
så sätt hålla i sin hand de båda ändarna af
lifskedjan, så fråga de ej efter det omedelbara
sammanhanget. Men en radikalare adept hos
naturvetenskapen, en, som ej vill veta af
kompromisser, han bringar offret och — det må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
