Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människans odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»ljus är en funktion hos den elektriska
strömmen», »kraft är funktion hos ett
vattenfall». I dessa senare fall hafva de olika
materiella föremålen den funktionen, att de i
sig skapa eller frambringa sina verkningar,
och denna deras funktion måste kallas
produktiv funktion. Just så, tänker fysiologen,
måste det förhålla sig med hjärnan. Då den
i sitt inre alstrar medvetande, ungefär som
den frambringar kolesterin, kreatin och kolsyra,
så måste dess förhållande till vårt själslif också
kallas produktiv funktion. Om nu
funktionen verkligen består i dylik produktion, måste
gifvetvis själen dö, när dess organ dör, då
ju produktion ej kan fortgå längre, än det
producerande organet äger bestånd. Denna
konklusion är oundviklig, när man utgår från
den nämnda uppfattningen af fakta.
Men i den fysiska världen är den
produktiva funktionen ej det enda kända slaget af
funktion. Vi ha också en frigörande, eller
permissiv, och en genomsläppande, eller
transmissiv, funktion.
Trycket på ett armborst har en frigörande
funktion — det för undan det hinder, som
håller tillbaka strängen, så att bågen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
