Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom vi dristade åt hvarandra meddela våra tankar.
Ofta besökte han sin närboende syster, men alltid
så hemlighetsfullt, att man sällan visste när han
gick bort, och alldeles icke när han återkom. Aldrig
frågade han om någon af oss kunde läsa, aldrig om
vi kunde bedja vårt Fader vår, aldrig, sedan hans
ankomst, höllo vi någon bok i handen, såsom vi
fordom gjort under vår goda mors tillsyn. Ånger,
själfförebråelse och förskräckelse hade till
den grad förlamat hennes själsstyrka, att hon ej
kunde annorlunda betraktas än såsom lefvande uti en
oupphörligt pinsam dvala.
Vägen från modershjärtat till barnen och deras
till sin mor blef sorgfälligt tillsluten. Vi sågo
bedjande på vår mor efter bröd, men hon hade intet
att gifva. Vi gingo på ett kallt lergolf utan skor och
stundom äfven utan strumpor, vi beklagade oss för vår
mor med djupa suckar; hon förstod oss, men förmådde
ej lindra vår nöd. Våra månglappade kläder ville
falla af oss, men hon kunde ej ge oss några andra.
Min styffar tycktes tänka: »Hvartill behöfs skor
och kläder, då jag med enris åt flickan och smala
nyponkäppar åt gossarna kan hålla dem fullkomligt
varma i den strängaste köld?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
