Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag följde noga denna föreskrift, och det gick
förträffligt, men att beskrifva de blickar jag fick
af generaladjutanten, då jag ställde mig bakom honom,
öfverskrider vida min ringa förmåga.
Emellertid blef jag föreställd, och därjämte
yttrade generalen någonting halfhögt till
konungen. Förmodligen var han, trots sina barska
blickar, nog hygglig att upplysa om att jag var en
långväga resande, som icke sett de nyaste avisorna. I
detsamma jag presenterades framlämnade jag en kort
supplik, hvilken konungen mottog nådigt men icke
öppnade.
Därefter gick majestätet omkring och samtalade med
många. Kronprinsen Gustaf Adolf satt på golfvet på
en grön, med guldfransar kantad sidenkudde, och
förlustade sig med att rulla en liten trissa till än
den ene än den andre af de uppvaktande. Den framför
hvilken trissan stannade borde sakta rulla henne
åter till prinsen. Alla iakttogo denna skyldighet
med undantag af en gammal, ovanligt korpulent hög
ämbetsman. Då trissan stannade hos honom, bugade
han sig och undanbad sig med en ursäkt detta höga nöje.
Jag, som stod strax bakom honom, hade då den
djärfheten att fatta trissan och i all underdånighet
rulla den tillbaka till prinsen. Konungen, hvars
snabba blick genast lade märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
