Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med en och annan, som utbad sig min rekommendation.
På gatan mötte mig en viss troman med hvilken jag var
befryndad, men som hittills ganska knapphändigt lyft
på hatten, då jag ödmjukt hälsat.
Nu kom han emellertid brådskande öfver gatan för att
hälsa på mig.
»Välkommen till staden», började han. »Har du
varit här länge? Du har väl inte glömt, att vi äro
släkt? Jag ålägger dig, som en samvetsplikt, att du
besöker mitt hus.»
Jag bugade mig djupt, tänkte och teg, men alla de
smickrande artigheter, hvarmed man till höger och
vänster öfverhopade mig, kunde ej återställa det
lugn och den munterhet jag ägde, innan jag ännu sett
Gripsholm. En sällsam aning om någonting förestående
vidrigt plågade mig, jag kände ej längre någon
trefnad i glada sällskapskretsar. Det tillhörde endast
framtiden att lösa detta problem, och den gjorde det.
De penningar, som konungen täckts lämna mig, voro
stora i en hushållares hand, men då borde jag äfven
aflägsna mig från Stockholm. Jag slet mig alltså
från alla lockande nöjen bland släkt och vänner,
för att under öfningstiden tjänstgöra vid regementet
och sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
