Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig den artigheten att öfverräcka åt mig ett brinnande
ljus. Han höll armen rakt utsträckt, och då jag såg,
att den började darra af ansträngningen, mottog jag
ändtligen ljuset och tackade för artigheten.
Prästen läste ur skriften med ständigt samma ton,
hvilken efter mitt musikaliska förstånd utgjorde
generalbasen till alla de toner, som vid vissa
tillfällen utströmmade från tvenne körer. Körsången
föreföll okonstlad, men utomordentligt harmonisk,
innehållande snart sagdt alla möjliga stämmor.
Efter en timmes oafbrutet sjungande och läsande,
inträdde plötsligt allmän tystnad. Åtföljd af några
officianter gick prästen ur kyrkan, medan menigheten
stannade kvar under ljudlös tystnad.
Efter några minuter återkom prästen, och vid sitt
inträde ropade han högt tre gånger:
»Frälsaren är uppstånden!» samtidigt uppvisande det
förut nämnda krucifixet. Den djupa tystnaden bröts
nu af ett högt sorl, och klockorna, som i en rysk
kyrka äro minst sex till antalet, samt under hela
fastan endast brukats till sakta klämtning, ringde
nu högt och oafbrutet till klockan sju, då ottesången
ändtligen var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
