Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oss om, voro våra händer bakbundna. Vi kunde
naturligtvis ej göra motstånd utan måste helt
beskedligt följa med. Sabeln togs ifrån mig, och vi
fördes i arrest, skilda ifrån hvarandra.
Följande dag anställdes förhör, och vi förklarade
oss beredda, att med ed bekräfta att vi ej deltagit i
slagsmålet. Då framvisades min sabel, som var något
blodig, och jag tillspordes barskt, hur jag kunde
framhärda i mitt nekande.
Jag berättade på hvad sätt sabeln ryckts ifrån
mig, men kunde ej namnge den person, som gjort sig
skyldig till ett dylikt tilltag. Slutet blef, att mina
kamrater frikändes, men jag, som var ägare till sabeln
och ej kunde bevisa, att en annan brukat densamma,
blef förklarad skyldig. Man ville dock visa mig det
medlidandet, att såvida jag före klockan sex samma
eftermiddag kunde prestera 400 gyllen, skulle jag
återfå friheten.
Jag kallsvettades, då jag hörde denna dom, men hvad
skulle jag väl göra? I mitt rum hade jag några veckor
hyst och underhållit en kär vän, som i stort armod
hitkommit för att söka sig tjänst, men af illamående
varit förhindrad att deltaga i vår afskedsfest. Till
honom sände jag nu bud genom mina frikända kamrater,
och han infann sig genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
