Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hemlig aning om framgång uppmuntrade mig att
utan alla förberedelser afresa med flickan, ehuru
mycket man än förebrådde mig detta såsom en dårskap,
synnerligast som resan företogs i november månad och
på bondvagn. Men orygglig i mitt beslut for jag till
Stockholm, där min dotters garderob upphjälptes,
medan jag ensam uppsökte honom, som var gift med
hennes närmaste anförvant.
Denne person innehade en högre hofsyssla, var ung
och ganska ombytlig till humöret. Jag framställde
för honom mitt ärende och bad om beskydd för min
hoppgifvande styfdotter. Som en äkta hofman åhörde han
mig och svarade, »att med erkännande af den åberopade
släktskapen, ville han årligen för flickans räkning
öfversända till mig en liten penninghjälp. Hon kunde
därmed kläda sig och tarfvade för öfrigt inga andra
kunskaper än att lära sig bereda ost och smör,
hvilket han förmodade hon bäst kunde lära sig i
sitt föräldrahem».
Därefter önskade han mig lycklig hemresa. Jag tackade
för löftet om pengarna, men ansåg den utlofvade
hjälpen allt för ringa för behofven och alltså icke
påkallad, så länge jag fanns i lifvet. Därjämte
frågade jag, om icke min styfdotter finge uppvakta
honom före sin hemfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
