Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförde i korthet såväl deras belägenhet som min
oförmögenhet att med vederbörlig omsorg sörja för
deras vidare uppfostran.
Konungen lofvade, att de med säkerhet nästa år skulle
bli frikadetter. Men som de, ehuru icke gamla, voro
ovanligt långa för sin ålder, vågade jag underdånigt
erinra om att de ett kommande år, då de antagligen
skjutit ännu mer i höjden, kanske skulle bli till ett
åtlöje inom första klassen. Jag bönföll därför, att
hans majestät i nåder täcktes antaga dem till pager,
men fick till svar att ingen ledighet fanns.
Slutligen androg jag, att vid artilleriregementet
funnos för närvarande tvenne underofficersvakanser,
men att lönen som var för ringa redan till uppehälle
och beklädnad, ännu mindre kunde räcka till den
nödvändiga informationen i artillerivetenskapen, som
fordrades för att avancera till officer, såframt ej
konungen af gunst och nåd behagade anslå en särskild
fond åt dem för detta ändamål.
Konungen gaf genast sitt höga bifall till detta
förslag, såsom varande det bästa för tillfället,
och frågade hur stort penningbidrag årligen skulle
fordras?
Jag hade redan på förhand resonerat med
regementschefen härom, hvarför jag dristade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
