Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och nio på kvällen, då jag förhörde mina söner dagens
läxor, kom en dräng inrusande och skrek, att elden
var lös.
Jag skyndade ut och såg sädesladan stå i ljusan låga
under häftig storm, som låg rakt på de öfriga uthusen
och mangården. Timret var af ypperlig, mogen skog,
hö och säd väl inbärgade.
Endast ett fåtal människor kunde i hast hopsamlas,
alltså var det icke tänkbart att rädda uthusen,
utan alla våra ansträngningar gingo ut på att släcka
elden i den redan antända mangården, hvilken räddades
endast därigenom, att vinden helt plötsligt kastade
om, så att det församlade folket kunde bedrifva
släckningsarbetet.
All inbärgad gröda af hö och säd, som detta år varit
ovanligt riklig, gick emellertid upp i lågor tillika
med alla åkerkörredskap. Af en ren händelse voro
kreaturen denna afton ej inbundna, hvarför de kunde
räddas, med undantag af ett får, som sprang tillbaka
in i elden och brann upp.
Denna olyckshändelse anmäldes ofördröjligen med
anhållan om urtima ting för utrönande huruvida ej
elden uppkommit genom mordbrand, synnerligast som
lyktor eller bloss aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
