Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal officers minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi voro visserligen ej numera så oberoende som
förr, emedan mitt penningförråd under vår tvååriga
vistelse i hufvudstaden hopsmält på ett förfärande
sätt. Ehuru jag var nog lycklig att äga en förståndig
och behjärtad maka, som vid min sida tappert stridde
mot bristernas och behofvens samlade styrka, så hade
jag ju också en ung och oerfaren son, som för hvarje
dag gjorde större anspråk på en bättre utbildning än
jag förmådde skänka honom.
Efter en häftig strid lyckades jag bekämpa min
stolthet och tog steget ut.
En skrift uppsattes hvari jag ödmjukt erkände min
oförmåga att gifva min unge son en passande uppfostran
och anhöll om ett litet årligt penningunderstöd,
hvarigenom han sattes i stånd att besöka de offentliga
läroverken samt inhämta kunskaper och skicklighet
att en gång beträda den civila ämbetsmannabanan.
Med denna skrift reste jag omkring i orten och samlade
många goda och deltagande personers löfte om en årlig
summa, så länge min son uppehöll sig vid skolan eller
gymnasium. Den insamlade summan som lyckligt uppgick
till 120 riksdaler banko per år, var visserligen
stor, men dock ej tillräcklig för de nödvändigaste
behofvens fyllande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
