Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spår till ozon utvecklade. Till den positiva deremot gå
vattnets syre och qväfvets ozon, hvilket sednare, ehuru icke
olösligt i vatten afdunslar i syrgasen, som tager dess lukt
och får egenskapen att bleka växtfärger.
Vid den kemiska bildningen, utöfvar den i långsam
förbränning stadda fosforen en katalytisk kraft på qväfvet,
hvar-igenom den bestämmer dess väte, att förena sig med luftens
syre till vatten, och ozon blir dervid dels fritt och
diffunde-ras i den omgifvande luften, dels förenas det med fosforen
till ozonfosfor, som på bekostnad af luftens fuktighet
förvandlar sig till fosforoxid eller kanske fosforsyrlighet med
vattnets syre och till qväfgas med vattnets väte, hvarigenom
fosr-forens vida större syrsättlighet i fuktig luft än i torr lätt
låter förklara sig. I vattenfri luft bildas visserligen också ozon,
men det synes ske till en ringa grad, emedan fosforen
absorberar det mesta af hvad som då uppkommer.
Jag har låtit kali absorbera ozongas och har i detta
kali funnit salpetersyra, men ännu icke lyckats anträffa något
som kunde anses för ozonkalium, hvilket dock bör bildas om
denna absorption skall äga likhet med hvad som inträffar då
chlor af kali uppsupes. Men det är möjligt att, vid ett
försök som sker i beröring med luften, det hela förbytes till
salpetersyradt salt, hvaröfver fortsatta försök säkert skola
af-göra. Qväfvet skulle då vara första föreningsgraden af ozon
med väte, amid den andra, ammoniak den tredje och
ammonium den fjerde.
Jag anhåller att dessa försök må blifva K.
Vetenskaps-Akad. i Stockholm meddelade.”
Hr Frih. Berzelius yttrade, efter uppläsande häraf, att
de anförda facta förtjena den största uppmärksamhet. Fosforens
besynnerliga förmåga att lysa i qväfgas, ooh deremot icke i
syrgas, så vida denne icke är blandad med qväfgas,
Gött-LIN6S och förnämligast Böckmans talrika försök öfver fosforens
förhållande till qväfgas, hvarvid qväfve försvunnit och
fosforsyra bildat sig, dels nu glömda, dels efter utseende nöjaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
