Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen var satt för min resa; dock, vädret förändrades
lyckligen, och den 1 Sept. började jag åter långsamt fortsätta
färden, efter nära en månads förhinder. Vid ankomsten till
Makkalisberg hos Commendanten Potgieter, hotade denne
suverän med att fråntaga mig mitt krut, som han sade sig
hafva behof af, och ville ej heller gifva mig tillstånd att
tränga djupare in i landet, men sålde dock slutligen åt mig
sex oxar, samt lät mig passera, efter att i min närvaro
hafva tillsagt hos honom varande folk från Basuto-konungen
Sichela, det denne skulle tillfångataga och till Potgietfr
bringa alla resande, som ville passera dess land. Jag begaf
mig nu i vestlig rigtning till Konungen Motlopiin nära
Mo-riqua-floden i Motitlebergen. På ett ställe å denna väg
nedsjönk ena vagnen så djupt i gytjan, att vi nödgades utpacka
hela dess innehåll och derefter med alla oxarne, 24 stycken,
utsläpa densamma baklänges. Antilope nigra vistades
temli-gen talrikt i Motitlebergen, och var detta sköna djur
förnämsta föremålet för min jagt här. Åtskilliga gånger
syntestroppar af 15 ä 20 stycken, och vi fällde åtskilliga. Sårad
försvarade den sig ursinnigt mot de angripande hundarne och
slog med sina långa horn med ofantlig styrka bakom sig, ofta
djupt i marken och någon gång sårande sig sjelf i bakdelen,
oupphörligt yttrande ett groft och starkt urr! urr! — Här
råkade jag Franska Naturalisten Delegorgue; men som vi voro
af delade åsigter, skiljdes vi åt inom några dagar, och-jag
styrde min kosa norrut till Konung Pillaan å Lerorna berg.
Inkommen i kraalen mötte jag honom med sina rådsherrar;
han bevärdigade mig först ej med en blick, utån gick stolt
förbi, och satte sig hukad på en utom kraalen varande
klippa, fattade om sina knän med händerna och vägde upp och
ned med fotterna. Jag följde honom dit tillbaka, och nu
besvarade han min hälsning vänligt, samt bragte ItjoaIla
(kaffe-dricka), hvilket han sjelf först smakade och sedan räckte mig.
Han bar en kaross af genettskinn, kastad öfver axlarne. Jag
erhöll tvenne af hans folk till vägvisare och fortsatte derefter
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
