Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Platt-tryckningen af hufvudet sker under den späda
bar-na-åldern på flera olika sätt hos olika stammar.
Wallamut-Indianerna placera barnet kort efter födelsen på ett bräde,
vid hvars ränder äro fästade snören af hampa eller
läderremmar, med hvilka det fastbindes. Vid ena ändan af brädet är
ett hål för nacken, och vid detta är en brädlapp fästad med
hängslen af läder, som pressar på hjessen och pannan.
Tryckningen verkställes oafbrutet medelst strängar, som dragas
nom hål i kanterna på apparaten och hållas jemt spänpt:
Chenoukerna och andra, som bo närmare hafskusten, begsna
till denna operation en urhålkad trädstock i form af en iinpy
vagga, 8 å 9 tum djup. I denna nedlägges barnet på sma^
gräsmattor och fastbindes med löpande snören, öfver hjessan
går en tjock, af gräs hopflätad, tvärslå, som fästad vid högra
sidan af vaggan tilldrages genom en Öggla på den venstra och
verkställer tryckningen. I denna belägenhet får barnet ligga
i flere månader utån att rubbas, intilldess suturerna hopvuxit,
samt hufvudskålen antagit stadga och fasthet. Sällan eller
aldrig tages det ur apparaten om ej sjukdom inträffar.
Denna tilldaning af hufvudet hålles i stort anseende och
får icke verkställas på slafvarnas barn. Den lilla patienten
skall i denna belägenhet förete ett ohyggligt skådespel.
Ross-Cox säger: »att dess små svarta ögon stå utdrifna ur
ögongroparna såsom på en liten råtta, som har hufvudet i klämma
i fällan». Genom tryckningen på hjessan och ställningen i
vaggan drifves ansigte! fram och vidgas, facialvinkeln minskas
och bredden mellan hjessknölarna ökas betydligt*
Morton tillägger dock, »att hufvudets inre rymlighet icke
förminskas, liksom att icke heller de intellektuela
förmögenheterna på minsta vis lida». Tvertom uppgifves, att desse
Indianer äro vettgirige, pratsamme och utrustade med godt
förstånd, som ej saknar skarpsinnighet, liksom de äfven hafva
godt minne; de älska högtidsnöjen och äro i allmänhet vid godt
lynne, men aldrig muntra. I handel afslå de alltid de första
anbuden, om än aldrig så höga, och truga sedan bort varan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
