Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den svarta flaggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, ännu icke. Han har naturligtvis sitt
att sköta.
— Hvarför hissar han icke flagg? frågade
Clerbaut.
— Jag förstår det ej, min gamle vän, men han
har utan tvifvel något skäl.
— Er kikare, onkel! sade Marie, i det hon tog
instrumentet ur hans händer. Jag vill vara den första,
som ser honom.
— Men han är min son, mamsell!
— Ja, det har han varit i tretio år, svarade
gladt den unga flickan, men han har bara i två år
varit min fästman.
La Jeune-Hardie var nu helt och hållet inom
synhåll. Besättningen började göra förberedelser att taga
in seglen. De höga dukarne voro redan gigade. Man
kunde se matroserna sväfva i tacklet. Men hvarken
Marie eller Jean Cornbutte hade ännu fått sända en
helsning till briggens befälhafvare.
— Minsann, se der ha vi styrmannen André
Vasling! ropade Clerbaut.
— Och der är Fidèle Misonne,
skeppstimmermannen! sade en annan.
— Och der vännen Penellan! sade en tredje,
viftande en helsning med hatten till den så benämde vännen.
La Jeune-Hardie befann sig på tre kabellängders
afstånd från hamnen, då en svart flagg uppsteg under
gaffeln... Det fans således sorg ombord.
En känsla af skräck grep alla sinnen.
Briggen gled sakta in i hamnen och en djup
tystnad rådde inom dess relingar. Den lade till vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>