Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Jean Cornbuttes plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ursäktad till följd af det ansvar, som ålåg honom,
att sörja för fartygets och besättningens räddning.
Åtta dagar hade icke förflutit, innan La
Jeune-Hardie var färdig att åter plöja vågen. I stället för
den vanliga lasten af köpmansvaror hade hon blifvit
fullständigt utrustad med salt kött, skeppskorpor, mjöl,
potatis, fläsk, vin, bränvin, kaffe, thé och tobak.
Afresan blef bestämd till den 22 maj. Aftonen
förut kom André Vasling, som ännu icke gifvit något svar
på Jean Cornbuttes anbud, hem till denne.
Jean Cornbutte var icke hemma, men
förstugudörren stod öppen. André Vasling steg in i
hvardagsrummet, som gränsade till Maries rum, hvarifrån
ljudet af ett samtal nådde hans öron. Han lyssnade
uppmärksamt och igenkände Penellans och Maries röster.
Helt säkert hade samtalet redan varat en stund,
ty den unga flickan tycktes med en orubblig fasthet
besvara alla Penellans invändningar.
— Hur gammal är onkel Cornbutte? frågade
Marie.
— Nära sextio år, svarade Penellan.
— Nåväl! går han icke farorna under ögonen för
att återfinna sin son?
— Vår kapten är ännu en kraftfull man, invände
sjömannen. Han har en kropp af ek och muskler af
stål. Också hyser jag inga betänkligheter mot att han
ännu en gång går till sjös.
— Min gode Penellan, återtog Marie, man är stark
då man älskar. För öfrigt har jag en fast förtröstan
till himlens bistånd. Ni förstår mig och ni skall blifva
min hjelpreda.
— Nej! sade Penellan. Det är omöjligt, Marie!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
