Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En gnista af hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Marie! min flicka, här ombord! utbrast han.
— Qvinnan kan väl känna sig manad att söka
sin make, när fadren går ombord för att rädda sin son!
— Olyckliga Marie! Huru skall du kunna uthärda
våra mödor? Inser du ej, att din närvaro till och med
kan blifva till hinder för våra efterforskningar?
— Nej, min onkel, ty jag är stark.
— Hvem vet, hvarthän vi kunna blifva drifna,
Marie, se denna karta! Vi styra kurs mot dessa
nordliga farvatten, som till och med vi sjömän, härdade af
alla upptänkliga mödor, frukta. Än sedan du, ett
svagt barn!
— Kom ihåg, onkel, att jag tillhör en familj af
sjömän. Jag har vuxit upp under berättelser om stormar
och skeppsbrott. Dessutom är jag ju hos dig och min
gamle vän Penellan.
— Penellan! Det är han, som gömt dig ombord.
— Ja, onkel, men först sedan han insåg, att jag
var besluten att göra det utan hans hjelp.
— Penellan! ropade Jean Cornbutte.
Penellan inträdde.
— Penellan! hvad som är gjordt kan icke ändras,
men kom ihåg, att du är mig ansvarig för Maries lif.
— Var lugn, kapten, svarade Penellan. Flickan
har både mod och styrka, och hon skall blifva vår
skyddande engel. Och dessutom, kapten, känner ni mitt
valspråk: allt sker till det bästa här i verlden!
Den unga flickan inqvarterades i en hytt, som
matroserna inom kort inredde med all den komfort
omständigheterna medgåfvo.
Efter förloppet af åtta dagar lade La
Jeune-Hardie bi vid Färöarne. De noggrannaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
