Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Biand isberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den trånga kanalens bredd, och briggen var betagen
hvarje möjlighet att vända.
— Känner du rodret? frågade Jean Cornbutte
Penellan.
— Nej, kapten! Hon har upphört att styra.
— Ohoj! gossar ropade kaptenen till sin
besättning. Varen icke rädda utan huggen kraftigt emot med
edra båtshakar.
Isblocket var nära sextio fot högt, och om det
kastade sig öfver briggen, vore denne krossad. Ett
ögonblick af namnlös skräck inträdde och besättningen rusade
akter ut, trots kaptenens befallning, att hvar man skulle
stanna på sin plats.
Men när isblocket befann sig blott på en half
kabellängds afstånd från La Jeune-Hardie, hördes ett doft
buller, och ett verkligt skydrag kastade sig mot
fartyget, som i det samma höjde sig upp på ryggen af
en ofantlig våg.
Ett rop af förskräckelse undslapp sjömännen, men
då de kastade sina blickar framåt, hade isblocket
försvunnit, passet var fritt, och vid slutet af det samma
syntes en omätlig vattenspegel, belyst af dagens sista
strålar och bebådande en lätt seglats.
— Allting sker till det bästa! utropade Penellan.
Qvickt nu till stormärsbrassarne och fockfallet.
Ett i dessa farvatten ganska vanligt fenomen hade
egt rum. Då vid det inträdande blidvädret dessa
ismassor lösryckas, det ena efter det andra, simma de på
hafvet i fullkomlig jemnvigt. Men då de komma ut i
oceanen, der vattnet är jemförelsevis varmare,
försvagas de vid sin bas, som småningom smälter bort och
dessutom äfven minskas genom sammanstötning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>