Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Is-skalfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tanken på hans fartyg rann först Jean Cornbutte
i hågen.
— Min stackars brigg! utbrast han. Han måste
vara förlorad!
Den dystraste förtviflan började afspegla sig på
allas anleten. Förlusten af fartyget bådade dem en
oundviklig, snart förestående död.
— Mod, mina vänner! sade likväl Penellan.
Besinna då, att denna nattens isskalf har öppnat oss en
väg tvärs igenom isen, så att vi obehindradt kunna föra
briggen i vinterqvarter. Se dit! Jag bedrager mig icke!
Se der La Jeune-Hardie, en mil närmare oss än förut!
Alla störtade fram, och till en del så oförsigtigt,
att Turquiette gled ned i en remna och skulle ofelbart
omkommit, om ej Jean Cornbutte fått tag i hans
kapuschong, så att han undslapp med ett kallt bad.
I sjelfva verket svajade briggen i fritt vatten två
mil i lofvart. Efter otroliga mödor lyckades den lilla
truppen nå honom. Han var i godt behåll, utom det
att rodret, som man försummat att aflyfta, blifvit
krossadt af isstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>