Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. II. Inför hotande upplösning. 1818—1835 - Gillesupplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snart båta emellertid uppmaningar och föreställningar föga.
Också säger sig Förvaltningsntskottet i sin redogörelse för
Sällskapets verksamhet under år 1818 »icke med fullkomligt
stillatigande böra förbigå, att på ett eller annat ställe en viss
liknöjdhet för Sällskapets befattningar låtit sig förspörjas», och i
nästföljande årsberättelse heter det, att Sällskapet »vid
uppbärandet af sina årliga intrader haft icke obetydlig känning af den
allmänna förlägenhet i peningerörelsen, hvaröfver länge klagats».
Icke nog med att enskilda medlemmar svika sin plikt, hela
gillesinstitutionen börjar remna i sina fogar. Då löjtnant
Bergenstråhle 1819 sökte kalla ledamöterna samman i och för val
af funktionärer inom Vifolka och Valkebo gille, infunno sig 3
personer (F. U. 26/1 1819).
Från Göstrings gille förspörjes, »att ingen enda
communication under flera års tid till Sällskapet inkommit samt att de
fleste dess Ledamöter och äfven sjelva Ordföranden för 4 à 5 år
uraktlåtit att betala årsafgiften till Sällskapets Cassa» (F. U.
23/1 1821), och från Risinge och Bråbo samt Åkerbo, Hanekinds
och Bankekinds gillen anmäles, att man ej vidare tänker hålla
några sammankomster, »så framt icke Hushålls-Sällskapet skulle
föreskrifva det», utan i stället sätta handlingarna på cirkulation,
då ledamöterna få lämna skriftliga betänkanden, af hvilka
ordföranden sedan gör en sammanfattning.
Sedan medlemsantalet inom Kinds gille nedgått från 23 till
2, råkar äfven detta i upplösningstillstånd.
Från Norrköpings gille förmärkas äfven oroväckande
symtom. Sålunda klagar lifmedicus Westring den 26/1 1822, »att
vid den senast utsatta sammankomsten trots kallelse i
Veckobladet ingen enda ledamot undantagandes Hr. Rådman Gåse sig
infann».
Öfverstekammarjunkaren frih. E. Fr. von Saltza beklagar
sig också, att han så många gånger förgäfves fått vänta på
sitt gilles ledamöter, att han slutligen tröttnat. Den 1/6 1821
förklarade han därför Vikbolands gille upplöst och afsade sig
»all befattning som ordförande». Han blef dock af Sällskapet
ombedd att göra ännu ett försök. Den 21/1 1822 hade han som
vanligt stämt gillesmedlemmarna sig till mötes i handelsman
Norrmans gård i Norrköping. Endast en person infann sig.
Ordföranden föreslog därför åter Gillets förklarande i
upplösningstillstånd, så mycket mer som största delen af ledamöterna
enligt stadgarna »gjort sig förlustiga af att vara Sällskapets
Ledamöter, då de ej på flere år inbetalt den utsatta årsafgiften».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
