Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Johan Gustaf Swartz' period. 1852—1878 - Konungens ställning till tidens spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
pannorna och var för dyrköpt för arbetarna. Jå, deras
arbetslöner utgingo t. o. m. på sina håll i brännvin. Måttet var
emellertid rågadt. Man reste sig såsom en man mot förtryckaren.
En subskription föranstaltades i landet för hopbringande af
medel till tryckning af en skrift om brännvinsbegäret och
superiet i Sverige, författad af professor Magnus Huss.
Framgången häraf blef utomordentlig. Skriften kunde
tryckas i 130,000 exemplar, och ändock uppstod ett afsevärdt
öfverskott. För att med dessa öfverblifna medel tjäna samma syfte
hade förvaltarna af dessa anmodat Landtbruksakademiens
dåvarande sekreterare I. Th. Nathorst att författa en
populär skrift om landtbruk och brännvinsbränning att kostnadsfritt
spridas bland allmogen. Jämte cirkulär af den 22. juni 1854
nedsändes till vårt Sällskap 2,000 exemplar af denna.
Från alla håll inströmmade petitioner till konung och
ständer. Man begärde en grundlig omarbetning af
brännvinslagstiftningen. Ett initiativ i denna riktning togs af Örebro läns
hushållningssällskap, som utfärdade en inbjudning till öfriga
hushållningssällskap att biträda en underdånig anhållan, det Kungl.
Maj :t täcktes till rikets ständer afgifva nådig proposition till
ny lag för tillverkning, destillation och försäljning af
brännvin, hufvudsakligen hvilande på i Norge förut antagna grunder.
Ehuru till fullo behjärtande sakens vikt ansåg sig vårt Sällskap
(28/i 1854) ej böra deltaga i petitionen, »då frågan numera
blifvit föremål för statsmagternas öfverläggningar och omsorger».
Den uppkomna rörelsen hade en varm vän i konung Oskar I.
Man har lagt det yttrandet i hans mun, att »det vore vardt den
yppersta ädelstenen i Sveriges konungakrona att kunna fria
svenskarne från brännvinsslafveriet», och i hans trontal (den
24. nov. 1853) vid öppnandet af det minnesrika riksmötet 1853
—54 förekom följande passus: »Jordbruket, landets
hufvudnäring, har under senast förflutna årtionde gjort stora och
glädjande framsteg. De ökade skördar, som därigenom blifvit
fram-bragta, hafva likväl icke i samma förhållande bidragit till ett
ökadt välstånd. Till stor del förslösade på tillverkningen af en
dryck, hvars missbruk hotar att undergräfva folkets ädlaste
krafter, hafva de ej förmått hindra behofvet att från främmande
länder införa lifsförnödenheter, af hvilka den egna jorden under
klokare hushållning i vanliga år skulle lemnat ett ej obetydligt
öfverskott. Tiden är inne, gode herrar och svenske män, att
beträda en annan till allmänt väl ledande bana. En ädel
fosterländsk känsla har bemäktigat sig alla goda medborgares sinnen.
Konungens
ställning
till tidens
spörsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
