Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Mot bestämda mål. 1879—1899 - Gillenas ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från och med 1884 tryckes budgeten och tillhandahålles
medlemmarna 4 dagar i förväg.
Slutligen må framhållas, att de tvenne nya led, som fogats
in i Sällskapets verksamhet, lånerörelsen i och för
tillhandahållande af afvelsdjur samt statens understöd på flera punkter,
kräfde i redans och tydlighetens intresse en ny form för
räkenskapernas förande. En dylik åstadkoms också, Härtill kom
uppläggandet af en inventariebok samt anställandet af en särskild
siffergranskare (F. U. 11/2 1898).
I detta samband torde ock en mycket omdebatterad fråga
rörande gillenas enskilda ekonomi böra vidröras. På allmänna
sammankomsten den 28/1 1882 diskuterades slopandet af
gillenas landtbruksmöten. Man ansåg, att dessa med de utvidgade
kommunikationerna förlorat sin betydelse. Bruksägaren Fr.
Bergwall dref den satsen, att de sedvanliga anslagen bättre
kunde användas, om de offrades på de s. k. länsmötena eller i
allmänhet möten af större omfattning. Direktören Insulander
invände, att gillesmötena på vissa punkter inom vår vidsträckta
provins ännu kunde ha existensberättigande, ehuru de i
allmänhet kunde anses obehöfliga. Han ville därför åt gillena
öfverlåta fri dispositionsrätt af anslaget, dock med skyldighet för
dem att inför Sällskapet redogöra för användandet. Detta
blef också för tillfället Sällskapets beslut. Längre fram (14/10
1890) infordrade Förvaltningsutskottet genom utfärdadt
cirkulär samtliga gillenas ställning till en eventuell indragning af
det sedvanliga årsanslaget. Nästan enhälligt motsätter man sig
förslaget, emedan det skulle vålla onödig tidsutdräkt och ofta
medföra en viss osäkerhet om utgången, om man i hvarje fall
först skulle inhämta Sällskapets mening. Anslaget bibehålles
alltså, och vi se hur det finner växlande användning: till
ordnande af slöjdutställningar, premiering af mindre ladugårdar,
belöningar åt kreatursskötare, framstående trädgårdsodlare o.
s. v. Inom vissa gillen läggas penningarna på hög för framtida
behof.
Gång efter annan söka gillena att få anslagen ökade. Då
Risinge gille den 21/12 1894 framkom med dylikt anspråk,
svarade Utskottet, att de stora behållningar, som funnos i
gilleskassorna och hvilka för ögonblicket öfverstege 8,000 kr., tydde
på en viss svårighet för gillena att använda anslaget i dess
nuvarande storlek. Meningsutbytet härom blef långt och lifligt,
och vid anställd votering vägde meningarna jämnt (33 mot 33).
Utskottets åsikt blef sålunda gällande, hvadan hvarje gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
