Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 —
små och dåliga. Snart nog torde den tid vara inne, då vi rätt
veta uppskatta dessa rotfrugter, då vi tvingas af nödvändigheten
att inrymma dem en större areal, än hittills varit fallet, då, om
potate/spesten åter skulle hemsöka oss, vi nti dem och andra
måste söka en ersättning för våra bord och våra ladugårdar.»
Från 1850-talet omtalas lyckade försök från John Swartz’
egendomar och från några andra håll. Flera än de, som lyckades
med denna vanskliga kultnr, voro dock de, som misslyckades.
En belysande och delvis äfven roande rapport härom från
Gullbergs och Bobergs gille tillåter jag mig anföra. Bland de
ämnen, som förelågo till behandling på Gillets sammankomst
den 20/n 1857, var äfven frågan om rofodlingens möjligheter.
Protokollet i denna punkt lyder: »Då rof odlingen i flere länder,
serdeles i England af alla landtbrukets idkare och vänner ställes
och skattas så högt, hvad månde orsaken vara att densamma här
i orten iså litet bedrifves? Är den att finna i klimatiska
förhållanden: våra i allmänhet torra försomrar eller måhända
bristande insigt i sättet för dess odling? Något egentligt svar härpå
erhölls icke, men, då sanningen är större än rofvorna (åtminstone
än de som vuxit här vid Kongs Norrby i år) måste den fram,
lydande på: att flertalet af Ledamöterne icke ansåg skäl vara
tillegna sig den mångbeprisade rofkulturens välsignelser, och ehuru
irrationellt eller empiriskt det måhända låter, tror äfven jag att
potatisodlingen, i de flesta fall är att föredraga, serdeles om folk
ville lära sig inse att densamma använd till kreaturen lika väl
och säkert, om än icke så snart, betalar sig som i
brännvinspannan.»
Så småningom tyckes man emellertid ha fått det riktiga
greppet på rofkulturen. Kapten v. Steijern redogjorde på
gillesmötet inom Hällestads och Tjällmo distrikt den 17. dec. 1859
för ett förfaringssätt, som vid Lämneå på en areal af 21/3
tunnland gifvit honom nära 600 tunnor rofvor eller fullt 250 tunnor
på tunnlandet. Odlingen inom provinsen af andra rotfrukter än
potatis och sockerbetor är under senaste tid i ständigt
tilltagande. Detta förhållande torde också höra till en af
sockerbetsodlingens indirekta fördelar. Enligt Sveriges officiella statistik
för 1910 visar det sig nämligen, att den areal inom landet, som
burit rofvor m. m., på 10 år mer än fördubblats, och hämtas de
högsta siffrorna från de sockerbetsodlande provinserna.
Orsaken härtill torde ligga däri, att de moderna arbetsmetoder och
redskap, som äro nödiga vid betodlingen, med fördel kunna öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
