Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket - Gödsling och jordförbättring - Naturliga eller fullständiga gödselmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
g%rund af detta intyg ansåg sig Sällskapet kunna förorda herr
Bloms ansökan. Den afslogs dock icke dess mindre.
Fioringräset, om hvilket Förvaltningsutskottet i sin
berättelse för 1817 säger, att dess »productionskraft och öfriga
egenskaper gränsa till förunderlighet», pröfvades redan tidigt inom
länet. Det skulle särskildt lämpa sig för foderodling på sank mark.
Juhlin-Dannfelt1) omtalar, hurusom frön och rötter af denna
växt anskaffades från England, Danmark och Holland för växtens
spridning i vårt land, men att entusiasmen lade sig betydligt,
sedan man fått klart för sig, att den berömda främlingen ej var
någon annan än vår inhemska kryphven (Agrostis stolonifera).
Det på sin tid mycket omtalade nordamerikanska gamagräset
(Tripsacum dactyloides) försöktes äfven inom provinsen i början
af 1830-talet. Man hade fått frön från Landtbruksakademien
1834. Dessa hade »gått till», och plantorna syntes »trefliga».
Lyckade försök med odling af hästtandmajs (Zea mays)
omtalas i Sällskapets tryck från 1850-talet. Landssekreteraren G.
Nordström anmälde sålunda 1853 till Vikbolands gille, att han
å sin egendom Mauritzberg under sommaren skördat fullt mogen
majs med »ax af minst 300 korn per styck till ett qvantum af
omkring 3 kappar efter ungefär y2 qvarters utsäde».
Från medlet af 1850-talet omnämnas redan försök med
italienskt raygräs (Lolium italicum) och jättgröe (Glyceria
aqua-tica). Om försök med hvarjehanda blandningar af gräs och
legu-minoser vid valläggning står att läsa i ett senare kapitel.
En såsom mycket förmånlig ansedd foderväxt var slutligen
den kaukasiska vallörten (Symphytum asperrimum). Denna
odlades redan på 1830-talet vid Gusum af majoren C. Ekenstam och
på 1850-talet vid Skönberga pastorsboställe af prosten P. Nejdel
och vann från dessa härdar någon spridning. Den skördades
flera gånger om året och åts med begärlighet af kreaturen, hvadan
den i Sällskapets skrifter framhölls såsom en foderväxt, väl värd
att tag*a vara på. Äfven senare hafva försök med denna
foderväxt utförts, men ej ledt till något allmännare bruk af
densamma.
Gödsling och jordförbättring.
Det har behöfts lång tid och bittra erfarenheter, innan
jordbrukaren i vår provins lärt sig inse nödvändigheten och
betydelsen af jordens ändamålsenliga gödsling. I början af 1800-
1) Landtbruksakademiens 100-årsskrift.
Naturliga
eller
fullständiga gödselmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
